Recension av Revenge
Jen, Matilda Anna Ingrid Lutz, följer med sin älskare
Richard, Kevin Janssens, till hans hus mitt ute i öknen. De ska tillbringa
några sköna dagar i hans lyxhus. Deras lugn och ro rubbas när Richards
kompanjoner kommer. Männen kommer lite tidigare än väntat, de är
sugna på att starta deras jaktresa. När Jen blir våldtagen av Stan spårar allt
ur. Richard försöker mörda henne och nu måste Jen göra allt för att fly från de
vana jägarna.
Vilken film Revenge är. Den börjar som en katt och råtta-lek
som utvecklar sig från att offret är ovetandes om att hon är bytet till att hon blir rovdjuret. Matilda Anna
Ingrid Lutz tar sig an sin roll på ett imponerade sätt. Hon är bräcklig,
chockad, envis, stark och stridslysten i en fantastik kombination. Jen känns som en blandning av Lara Croft och Lorraine Broughton, Atomic Blonde. Kevin Janssens gestaltning av kallblodig jägare och psykopat är både trovärdig och imponerande. Han är kluven till hur han ska förhålla sig till Jen samtidigt som han vet att hon är hans nyckel till ett långt fängelsestraff.
Filmen är som ett nervöst anfall. Jag sitter konstant på
nålar och kan inte få nog. Filmen har en tryckande känsla i början för att
sedan gå över till att vara hysteriskt spännande. Coralie Fargeat har verkligen
jobbat med dramaturgin och klippningen. Filmen har sina ställen där berättandet
går långsamt, men det är inget som stör. Hon har blandat många långsamma
partier med snabba. Det gör att det blir ett rapp i filmen som är väldigt udda.
Dessutom är det många tysta partier i filmen eller bara naturljud vilket gör
den mer realistisk.
Jag rekommenderar Revenge till dig som vill se en spännande
och fartfylld film. Det här är en film för dig som älskar att se hämndfilmer.
Det är också en film för dig som gillar att titta på filmer med en lönnmördare
i huvudrollen. Trevlig kväll!
Betyg: 4 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar