Sjöjungfrun 2.0 räddar världen

Recension av Aquaman

I helgen blev det bio igen och jag såg så klart Aquaman. Den är julens hjältefilm på ett sätt. Filmen är regisserad av James Wan. Kanske ringer det en klocka när du hör att han har regisserat filmer som The Conjuring 1 & 2, Saw och Fast & furious 7. Nu ger sig Wan i kast med ytterligare en storbudgetfilm.

Arthur alias Aquaman vet att han är annorlunda. Han kan prata under vatten, simma fort och förstå vad djuren säger. Trots alla sin egenskaper accepteras han inte fullt ut av undervattensfolket. Han har trots allt en mänsklig pappa. Arthur tillhör två världar och han finner sig mer till ro hos ytfolket. När ett stundande krig hotar ytan och korruptionen i Atlantis tar sitt fäste om makten har Arthur inget annat val än att ge sig in i striden om tronen för att skydda människorna. Han måste ändra synen på sig själv och börja se sig som hjälte om han ska överleva.

Med en budget på 160 miljoner dollar har det mesta av fokuset och kraften lagts på specialeffekterna. Det är en snygg film som hänför sin tittare ibland. Jag såg den i 3D och det var imponerande effekter i vissa sekvenser, som till exempel när de dyker ner i havet hos The trench. Hela duken tas upp av havet. Vi ser vattenytan i profil och hur alla monster följer dem ner i djupet. Det blir en effektfull bild och det är snyggt rent visuellt. Det ser ut som att manusförfattarna varit inspirerade av Avatar. Landskapet under vattnet har samma färger och miljön påminner om Pandora. I vissa scener är det svårt att avgöra om vi befinner oss under vattnet eller i ett annat solsystem. James Wan har erfarenhet från stora filmer och de har alla blivit succéer. Han kan det här med dramaturgi och vilket bildmaterial som är det bästa. Det är ett snyggt bildberättande genom filmen. Valet av vinklar, komposition och sättet att lägga upp dramaturgin på genom bilder visar på erfarenhet.

Handlingen faller lite platt. David Leslie Johnson-McGoldrick och Will Beall har skrivit manuset. James Wan, Geoff Johns och Will Bell har bidragit till skapandet av berättelsen. Det blir lite segt på sina håll och de hade kunnat putsat lite i manuset. Redan när filmen startar vet jag på ett ungefär hur det ska gå. Det är en klassisk hjältesaga som får liv på vita duken. Aquaman handlar om en man som inte ser sig som hjälte, men som tvingas till att bli det. Antihjälte-temat är tacksamt att jobba med. Det gör att hjälten blir lättare att relatera till och mer mänsklig. En och annan tvist kastas in här och var för att liva upp filmen som kantas av mycket action som varvas med spänning och kamp. Det är många referenser i filmen. Bland annat när det är en strid på torget och det kan liknas vid David och Goliat kampen. Scenen med unga Arthur på besök i akvariet påminner om Harry Potters första möte med ormen i terrariet. Gateway bridge i filmen kan liknas vid Bifrost i Thor. "Militären" i Atlantis påminner om star wars troopers. 

Skådespelarinsatserna från ensemblen är klart godkända. Jason Momoa passar att axla rollen som denna antihjälte. Han gestaltar en förklädd hjälte. Aquaman räddar människor från trubbel på havet, men han vill inte erkänna för sig själv att han är en hjälte. Amber Heard klär i rollen som Mera. Hon är en stark hjälte som vet vad hon vill och är en bra vapendragare till Aquaman. 

Jag rekommenderar Aquaman till dig som älskar superhjältefilmer. Det är en snygg film som handlar om en av hjältarna som grundade Justice leauge. Trevlig kväll!

Betyg: 2 av 5