fredag 11 januari 2019

Hur många personligheter kan bo i samma kropp?

Recension av Split

”Movieface Friday” är här och det ska så klart firas. Snart har del tre i Eastrail 177-trilogin Glass premiär och med tanke på det var jag tvungen att se om del två Split. 2016 nådde den biodukarna. Den är liksom de andra filmerna i trilogin regisserad och skriven av M. Night Shyamalan. Han är även känd för filmerna Sjätte sinnet, The village och The last airbender.

Polisen söker efter de försvunna flickorna Casey, Marcia och Claire. Inte ett spår tycks finnas efter dem. Det är en kamp mot klockan. Poliserna ser hur tjejernas chans till överlevnad minskar för varje minut. Desperationen växer. Tjejerna vaknar upp i ett rum utan fönster med en låst dörr. Paniken växer. Vart är de, vem har tagit dem och varför? Skumma och tillbakadragna Casey ser på medan de populära tjejerna Marcia och Claire gör allt vad de kan för att rymma. Deras kämpaglöd både skrämmer och inspirerar Casey. Medan hon ser sin förövare som ett djur vars mönster man måste lära sig för att överlista det, ser Marcia och Claire honom som en vanlig sinnessjuk man. Vem överlever denna katt och råtta lek?

M. Night Shyamalan har ett mörkt sinne som kan skriva ett sådant rått, skrämmande, fascinerande och fängslande manus. Han har skapat en film som kryper in under huden och stannar där en stund för att sedan skrämma dig lite till. Det är en konstant krypande känsla i filmen och då och då eskalerar hela situationen till full panik. Regimässigt är det snyggt. Speciellt när de filmar i gångarna och panikkänsla som finns i filmen överförs till tittaren.

Har vi sett det här förut med att kvinnor blir tillfångatagna av en galning och låses in? Ja, det har vi i olika filmer. Det är inget nytt i sig. Trots detta lyckas M. Night Shyamalan göra en film med en sinnessjuk man i huvudrollen som måste övervinnas. Det kunde ha gått åt båda hållen och i det här fallet blev det nästan full pott.

James McAvoy är imponerande i sina roller. Han är trovärdig, skrämmande och fascinerande. Han visar att han är en av Hollywoods riktiga stjärnor. Anya Taylor-Joy är den som imponerar mest på mig. Hon spelar med en bräcklighet samtidigt som hon är extremt stark och smart. Hennes ångest speglas i hennes ögon. Anya Taylor-Joy är trovärdig och övertygande i sin roll. För mig är hon ett helt nytt ansikte och innan Split hade hon ett par större roller på sitt cv.

Jag rekommenderar Split till dig som vill se en nagelbitande thriller med med hög skrämselfaktor. Trevlig helg!

Betyg: 4 av 5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Nyårslöftet är infriat!

Förra nyår gav jag mig själ ett löfte om att jag skulle försöka sticka en kofta. Efter ett antal försök som resultera i att jag repade upp ...