måndag 7 januari 2019

Aldrig har universum varit så litet

Recension av A wrinkle in time

Det är nytt år och jag är tillbaka efter att tagit lite julledigt. Det var ett tag sedan jag skrev om ett fantasyäventyr, men det ska jag göra ikväll. Jag har sett filmen A wrinkle in time. Den kom 2018 och är regisserad av Ava DuVernay. Hon är känd för filmer som Selma, Middle of nowhere och I will follow. Filmen är baserad på boken med samma namn som är skriven av Madeleine L'Engle. Jennifer Lee och Jeff Stockwell har skrivit manuset till kvällens film.


Meg och Charles Wallaces pappa Murray försvann spårlöst för fyra år sedan. Ingen vet någonting. Meg mobbas i skolan och de önskar att hon också försvann. NASA har gett upp letandet efter deras forskare. Meg är helt förkrossad och hennes familj. Charles Wallace vägrar att ge upp hoppet. Han kontaktar Fru Vadå för att få hjälp i sökandet efter fadern. Den magiska och lite underliga Fru Vadå berättar att de behöver hjälp av Fru Vem för att ta sig dit de behöver åka. Den mäktiga Fru Vilken kommer och hjälper dem på deras resa till ett annat universum och den grönskande planeten Uriel.

Jennifer Lee har skrivit manus till både Röjar-Ralf, Zootropolis och framgångsrika Frost. Äventyrsandan finns i filmen och det är en ganska spännande grundhistoria som manusförfattarna har jobbat med. På pappret ser filmens team ut som ett vinnande koncept, men produkten är något helt annat.

A wrinkle in time fick ett ljummet mottagande av kritikerna och jag förstår varför. Tyvärr har ett och annat filmfel smugit sig in i filmen. Sedan är skådespelet inte imponerande från någon av skådespelarna, vilket är förvånade eftersom rollistan ändå innehåller ett par tunga namn. Reese Witherspoon är den som är bäst i sin roll. Hon spelar den förvirrade och lite naiva Fru Vadå på ett bra sätt. Däremot gillar jag inte att hon har många negativa kommentarer att säga om filmen hjältinna. Barnens insatser i filmen är allt annat än imponerande. Det är en bidragande del till varför filmen aldrig lyfter. Historien i sig känns som en klockren bok, men inte film. Det blir lite samma flopp som Eragon-filmen. 

I filmen tas det tunga ämnet mobbing upp. Meg är mobbad i skolan och hon försöker att vara sig själv trots alla gliringar. Filmens budskap att du ska vara dig själv. Det är fint. Däremot hade det varit intressant att se att Meg fick styrka att säga ifrån istället för att svälja allt som mobbarna säger.

Jag rekommenderar A wrinkle in time till dig som vill se en äventyrsfilm som är baserad på en bok. Den är till dig som vill se hur adaptionen har tagit för form. Det är en film för dig som vill bli underhållen och inte ställer så höga krav. Trevlig kväll!

Betyg: 2 av 5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Nyårslöftet är infriat!

Förra nyår gav jag mig själ ett löfte om att jag skulle försöka sticka en kofta. Efter ett antal försök som resultera i att jag repade upp ...