Recension av Eld och lågor
I helgen hann jag med att se två filmer. Den ena var Alita: Battle angel som du kan läsa om här och den andra var den svenska filmen Eld & lågor. Filmen är regisserad av Björn Stein och Måns Mårlind som även skrivit manuset till filmen.
Vad är det som Björn Stein och Måns Mårlind har skapat? Tänk dig Romeo och Julia möter Moulin rouge som möter Anderssonskans kalle och du börjar närma dig filmens kärna. Det är vackert, förföriskt och alldeles alldeles magiskt.
Filmen är full av metaforer. Ninni går från Nöjesfältet mot Gröna lund. Hon bär en klänning med blommor som sakta dalar ner mot marken och vissnar. Sedan åker hon ner i ett svart hål. En metafor för att kärleken vissnar och hon sjunker ner i depressionen. Metaforerna är filmens styrka. De är snygga och talande. Ett imponerande samspel mellan manus och bildberättande. Det är bildberättandet som lyser starkast i hela filmen.
Ett annat plus med filmen är dess anda. Det går inte att ta miste på när filmen utspelar sig. De har tänkt på alla detaljer från kläder till dekor till färgval i filmen till typsnitt och listan kan göras lång. Det finns en hel del historiska referenser som sätter tiden i filmen. Dessutom har de tagit modern musik och tappat i trallvänliga jazztoner som osar 40-tal.
Rent hanverksmässigt kammar filmen, hem nästan full pott. Det som drar ner betyget till en trea är skådespelarinsatserna. De är lite bleka och speciellt ifrån huvudkaraktärerna. De känns stela och obekväma i sina roller. Nästan klichéartade och det har med manuset att göra och inte insatserna.
Jag rekommenderar Eld & lågor till dig som vill se en film med ett gediget hantverk som flirtar med fantastiken. Ta dig till en biosalong, köp lite popcorn och sätt ner i stolen. För nu blir det åka av i bergodalbanans kärlekskarusell. Trevlig kväll!
Betyg: 3 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar