Mord, fjärrkontroller och en försvunnen farfar – en del av vardagen på hemmet?

Recension av Sällskapsrummet

I helgen blev det teater för ovanlighetens skull. Jag såg pjäsen Sällskapsrummet som är regisserad av Lucinka Eisler. Originalversionen hade premiär i Skottland 2016. Versionen jag såg är omarbetad och anpassad för svenska förhållanden.

Teater. Sällskapsrummet är en tragikomisk pjäs som får dig att skratta. 

Sigrid Dunkel är 97 år och drömmer om att dö. Varje gång hon försöker att dö i sällskapsrummet på hemmet kommer någon och stör. Antingen kommer de med mat, fika eller sätter på tv:n. Den förbannande tv:n som för liv. Sigrid vill ha lugn och ro och dö! När äntligen friden infinner sig kommer en annan boende till rummet och sätter på tv:n. Det höga bruset från tv:n går Sigrid på nerverna och hon klarar inte mer. Ett mindre tumult utbryter när Sigrid diskret försöker att stjäla fjärrkontrollen från damen. Tumultet slutar med ett mord. Sigrid är en mördare...som tur är kvicknar damen till liv och nästa störningsmoment uppenbarar sig, ett barnbarn. Den stressade mannen letar febrilt efter sin farfar och ingen i personalen vet var han är. Barnbarnet måste vänta i sällskapsrummet och vad vill han göra? Jo, se på tv. Sigrid smider en ny plan. Mannen ska rädda henne från tristessen och helvete. Han ska hjälpa henne att rymma. Inget kan väl gå fel med den planen?

Sällskapsrummet är en tragikomisk pjäs. Humorn är både satirisk och ironisk. Det är en pjäs som sätter igång tankar hos sin tittare. Hur tar vi hand om våra äldre och vad är ett värdigt liv?

Det är en pjäs som får dig att skratta, fundera och bli lite rädd. Är det här den framtid som vill alla går till mötes? Inget vet var på boendet du är eller om du har vandrat iväg någonstans. Är alla så stressade att de inte ens har tid att sätta sig ner och fika med sina släktingar och ha lite kvalitetstid? Vad kan vi göra för att alla ska få en värdig sista tid i livet? Pjäsen blir väldigt aktuell med sina frågeställningar.

Regin och skådespelet är fint. Det är ett genomtänkt efterarbete när de omvandlat originalmanuset för att passa i det svenska samhället. I rollerna ser vi Malin Alm, Gloria Tapia och Erik Magnusson. Alla tre ger fina insatser. De är trovärdiga och de är både snabba i att ställa om sig när de ska porträttera en annan karaktär. Det visar på rutin och bra samarbetsförmåga. De läser varandras kroppsspråk och har ett fint samspel med varandra. Det är lätt att veta när någon av dem bytt karaktär i och med att alla karaktärerna har olika personlighetsdrag.

Jag rekommenderar Sällskapsrummet till dig som vill se en pjäs med svärta och svart humor. I vissa partier är humorn lite morbid. Trevlig kväll!

Betyg: 4 av 5