måndag 15 april 2019

Hellboy eller Hell NO?


Recension av Hellboy


I helgen blev det bio igen och den här gången blev det Hellboy som är regisserad av Neil Marshall. Han har filmer som Centurion, Doomsday och Instängda på sitt cv, som till större delen domineras av tv-serieavsnitt. Andrew Cosby har skrivit manuset. Även han kommer från tv-serievärlden.


Hellboy försöker att dränka sina sorger efter att han tvingats till att döda en av sina vänner. Sorgeperioden blir kort. Han måste återvända till arbetet och skickas till det hemliga sällskapet Osiris club och hjälpa dem med deras trollproblem. Det visar sig vara en fälla och de försöker döda honom. Hellboy dras in i ett nytt uppdrag att stoppa den som försöker att samla ihop kroppsdelarna och se till att den onda Blod häxan får tillbaka sin kropp samt sin styrka. En sak är säker hela världen är hotad. Är Hellboy stark nog att ge sig på Häxan och den profetia som hänger över honom?

Hellboy är en film med många problem. Den charm som finns i de två tidigare filmerna lyser med sin frånvaro. Antagligen beror det på alla brister i manuset. Det märks tydligt att Andrew Cosby saknar erfarenhet från att skriva för storfilmer. Skämten är otroligt tråkiga och klichéaktiga. De tappar all sin charm och blir inte roliga. I en scen sparkar Hellboy ett huvud och skriker mål. En scen som skulle ha varit rolig om det inte var för David Harbours taskiga rolltolkning och avsaknad av känsla för karaktären som gör det omöjligt att skratta till. Det är en klar miss att byta skådespelare på Hellboy när alla förknippar karaktären med Ron Perlman. 

En av de saker som jag stör mig mest på är deras användning av green screen. Jag förstår att de måste använda den för att tekniskt sätt få till de olika monstren, men måste green screenen synas? Vid flertalet tillfällen är det övertydligt att det är en green screen i bakgrunden. Kvalitén på filmen blir som 40-talets filmer där tittaren tydligt såg att det var en film i bakgrunden när karaktärerna körde bilen. Det man ska ha i minnet är att på 40-talet var detta high-tech. Idag är det väl knappast acceptabelt om det inte finns en konstnärlig tanke bakom det?

En annan sak är Hellboys rock. Varför är ärmen smal och sitter slimmad över hans biceps? Det är helt klart att ärmen är för smal för att trä över hans överdimensionerade hand. Om det finns en budget på 50 miljoner dollar kunde de väl ha tänkt på den lilla detaljen kan jag tycka. Sprätta upp fållen på rocken så att ärmen hänger löst eller ta bort den helt. Vad är problemet? Det kan väl åtminstone se lite trovärdigt ut eller är det för mycket att begära? Det finns fler filmfel att prata om, men det skulle kräva en uppsats. Det finns ett par saker som är bra med filmen och det ena är valet av musik och det andra är att den var gory/blodig. Det är något jag har saknat i de tidigare filmerna. Det är ändå en film om monster som slåss, så varför skulle det inte vara blodigt?

Jag rekommenderar inte Hellboy till någon. Så med andra ord blir det Hellboy – Hell NO! Trevlig kväll!

Betyg: 2 av 5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Nyårslöftet är infriat!

Förra nyår gav jag mig själ ett löfte om att jag skulle försöka sticka en kofta. Efter ett antal försök som resultera i att jag repade upp ...