Stelt, tråkigt och förutsägbart

Recension av Valerian and the city of a thousand planets

Efter många om och men har jag sett Valerian and the city of a thousand planets som jag tänkte skriva några rader om. Filmen är regisserad av ingen mindre än Luc Besson, som inte behöver någon närmare presentation. Han är känd för filmer som Lucy, Det femte elementet och Arthur och Minimojerna. Luc Besson har skrivit manuset som är baserat på Pierre Christin och Jean-Claude Méziéres serier.

Agentparet Valerian och Laureline får i uppdrag att undersöka det inre hot som finns på rymdstationen Alpha. Stationen är befolkad av tusen arter som kommer från universums alla hörn. De upptäcker ett folk som de flesta trodde var utdöda och är det folket som är det stora hotet?

Filmen är ganska cool att se på. Snabba actionscener blandas med coola stunts, men det är ett magert material. Det finns inget djup i berättelsen som sådan och dessutom är den lite nedsättande på sina ställen. Skådespelet håller ingen hög klass utan det känns som att de har valt skådespelare efter hur de ser ut och inte talang. Cara Delevingne som är känd från filmen Paper towns ger tyvärr en blek insats och Dane DeHaan är på gränsen till värdelös. Han levererar repliker utan känsla eller finess. Allt känns bara stelt och tråkigt mellan ett av serievärldens rymdradarpar som ständigt flirtar med varandra.

Filmen hade en budget på 180 miljoner och var då Europas dyraste film. Med en sådan stor budget var förväntningarna höga på filmen som tyvärr inte levde upp till någon av dem förutom att den var förutsägbar och klyschigt med ett uselt skådespel.

Läs serietidningarna istället. De är mycket bättre. Vill du läsa mina tankar om det första samlingsalbumet klicka här.

Jag rekommenderar Valerian and the city of a thousand planets till dig som vill se ett halvbra rymdäventyr. Trevlig kväll!

Betyg: 2 av 5