Tryggheten finns inte alltid i samhällets vrår

Recension av Into the forest

Jag har sett filmatiseringen utav boken Into the forest som kom 2015. Filmen är regisserad och skriven av Patricia Rozema. Hon har regisserat filmer som Mansfield park, Kit Kittredge: An american girl och When night is falling. I somras läste jag boken och om du vill läsa mina tankar om den kan du göra det här.

Samhället faller långsamt sönder. Eva, Nell och deras pappa lever ett skyddad liv i skogen och de är ovetandes om samhällets sakta förfall. Efter en vanlig shoppingtur in till staden inser de att allt är förändrat. Hyllorna i mataffärerna ekar tomma och bensinen har sinat. Alla är misstänksamma och beväpnar sig. En tragisk olycka inträffar och systrarnas pappa dör. Utan el och magert matförråd måste de hitta sätt att överleva, men kurrande magar är inte det enda som hotar systrarnas stilla utopi.

Into the forest är en berättelse om två systrar som försöker att överleva i skogen och invänta samhällets uppbyggnad. Medan andra invånare ser skogens alla faror ser systrarna tryggheten. De flyr samhället och dess anarki för att bygga sig en tillvaro i skogen.

Patricia Rozema har skapat en fin film. Hon har tillvaratagit känslan i boken och hon har varit trogen bokens handling. Filmens berättande speglar bokens vackra prosa på ett vis. Berättandet går i ett långsamt tempo för att både stämning och miljö ska sätta sig hos tittaren. Det är även en illustration av hur oviktig tiden är när man bor i skogen. Dagarna kommer och går och det finns ingen stress.

Ellen Page och Evan Rachel Wood är trovärdiga i sina roller och de spelar med en inlevelse som gör att tittaren glömmer att det är en film de ser på. Deras samspel är fint och jag blir övertygad om att de är systrar på riktigt.

Jag rekommenderar Into the forest till dig som vill se en trovärdig postapokalyptisk film. Det är en film för dig som vanligt vis inte gillar dystopier eller apokalyptiska filmer. Trevlig kväll!

Betyg: 4 av 5