fredag 21 juni 2019

Hur många hemligheter har väggarna på slottet hört?

Recension av Barnbruden

Det är inte bara midsommar idag utan även fredag och det ska som vanligt firas med ett ”Bookface". Hyllvärmareutmaningen är bra för mig för att jag blir tvingad till att ta mig an böcker som annars skulle stå kvar orörda i min bokhylla. Till idag har jag lyssnat på Barnbruden av Anna Laestadius Larsson. Boken nådde marknaden 2013. Det är den första boken i trilogin.


Hedvig Elisabeth Charlotta är på väg till Sverige för att gifta sig med Gustav den III. 15-åriga Hedvig är inte särskilt intresserad av sig att gifta sig med kungen och dessutom känner hon pressen på sig att hon måste ge landet en tronarvinge. Ombord på båten har Hedvig sällskap av Sophie von Fersen. Tjejerna blir snabbt goda vänner och ingen av dem vill skiljas från varandra väl i Sverige. Sophie drömmer om prins Fredrik. Ska hon få sin prins och vem är ungen som bor i skåpet inne i Hedvigs rum?

Barnbruden är bok som var en utmaningen för mig på mer än ett sätt. Dels har de stått i min bokhylla i mer än ett år och dessutom är historiska romaner inte min grej. Jag måste erkänna att detta är riktigt bra. Jag blev helt tagen av Anna Laestadius Larssons bok. Den är makalöst bra skriven och den inbjuder till mer läsning. Maktkamper, svek, hemligheter och allianser är bara några av bitarna som ingår i bokens handling. Vad mer kan jag kräva av en bok? Ett monster kanske, men det skulle inte passa så bra in i den här boken.

Barnbruden är en bok som fångar sin läsare. Den riktar sig inte bara till personer som gillar att läsa om historiska personer. Den riktar sig även till läsare som är ute efter smaskiga historier. Boken känns på sina ställen som en dokusåpa. Det är kaos och snurrigt, vilket gör den rolig. Självklart är boken intressant i den aspekten att den lär sin läsare om vem som var gift med vem och så vidare.

Jag rekommenderar Barnbruden till dig som älskar smaskiga historier om starka kvinnor och deras historiska öden. Trevlig midsommar!

Betyg: 4 av 5




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Nyårslöftet är infriat!

Förra nyår gav jag mig själ ett löfte om att jag skulle försöka sticka en kofta. Efter ett antal försök som resultera i att jag repade upp ...