Sekten som offrar allt för livscykeln

Recension av Midsommar

"Movieface" time! Jag har varit på bio igen och det var med blandade känslor som jag tittade på Midsommar. En film där kritikerkåren är långt ifrån överens. Det är en film som antingen rosas eller risas. Vilket betyg ger du filmen? Midsommar är regisserad och skriven av Ari Aster. Han har förutom Midsommar långfilmen Hereditary på sitt cv.

Dani mister hela sin familj när systern tar livet av sig och drar med sig både mamma och pappa in i döden. Livet är mörkt och Dani ser inget ljus ur depressionen. Hennes pojkvän Christian vill lämna henne, men samvetet sätter stopp. En resa till Sverige för att fira midsommar kanske är räddningen på allt? Väl på plats inser de att de blivit en del av en mordisk sekt. Vem överlever och vem blir nästa offer?

Vad är det som gör Midsommar så bra? Sydsvenska ger filmen en femma, DN och GP ger den varsin fyra. Vad är det som de ser som jag inte ser? Var är skräckscenerna? De så kallade skräckscenerna eller det som ska se ut att vara skrämmande är bara komiskt. Det absurda manuset får mig och den publik som jag såg filmen med att fundera över vad regissören ville förmedla: en komedi eller en usel skräckfilm? Paniken, som sakta kommer, hos karaktärerna kanske ska föra dig till känslan i Hostel-filmerna, men det blir mer Scary Movie över det hela. Det amerikanska gänget är dumma och naiva collagestudenter som fascineras av sekten och inser inte vilken fara de svävar i. När tittaren ska känna paniken hos karaktären blir det bara dåligt skådespel och jag tittar på klockan och funderar är det inte slut snart?

I en av recensionerna jag läste stod det att tittaren får följa Dani som sörjer och försöker att besegra de onda krafterna runt omkring henne. VA? Hon hänger sig åt sekten. Hon bekämpar ingenting. Hon är svag, lättmanipulerad och kämpar inte emot överhuvudtaget. Hon vill vara en del av sekten och känna den familjära känslan som de sprider. 

Sexscenen är i alla fall min absoluta favorit. Här brast det för mig. Det var länge sedan jag skrattade så mycket och jag var inte ensam om att skratta. Ett gäng mässande kvinnor som står och stönar och sjunger om vartannat. En kvinna som ligger på en bädd av blommor och väntar på att bli befruktad. Det enda som fattades var låten Bed of roses med Bon Jovi och scenen hade varit fulländad i sin ironiska framtoning.

En annan sak som jag störde mig ganska rejält på är produktplaceringen. Danis lägenhet består nästan bara av inredningsdetaljer från Ikea. Varför? Det kan inte vara för att skapa en svensk stämning. Dani är amerikan och bor i USA. Varför ska det vara Ikea-prylar högt och lågt? Min andra fråga är sedan när är det midnattssol i Hälsingland? Den svenska karaktären Pelle hävdar att det är midnattssolen som gör att det är ljust. Vi har haft stuga i Hälsingland och jag har då aldrig sett någon midnattssol. Det är lika ljust i filmen oavsett om det är kväll, natt eller dag. Visst kan man säga att detta beror på okunskap hos Ari Aster, men han omger sig med svenska skådespelare som hade kunnat påtala detta för honom och gjort filmen mer trovärdig. De kanske påtalade detta för honom och han ignorerade deras information vad vet jag. Att de har slängt in Hårgadansen i filmen för att ge den lite mer dimension och trovärdighet kan funka till viss del. Filmen utspelar sig i Hårga som är känd från sägnen om Hårgadansen. Djävulen klär ut sig till spelman och spelar tills ungdomarna har dansat sig till döds. Detta återfinns i filmen med en annan tvist. Istället för att någon dör är det kröningen av Majdrottningen. Majdrottningen intar en viktig plats i sekten och är med och bestämmer offergåvorna. En eloge till Ari Aster för att han har ett matriarkalt styre i sin film.

Det krävs inte att du är Einstein för att förstå hur det ska gå för karaktärerna eller hur handlingen ska utveckla sig. Det är solklart från första scen vem som är hjälten, vem som är offret samt filmens klyschiga tema.

En sak är i alla fall klart. Ari Aster har gjort intryck på mig och inte på ett positivt sätt. Det kommer att ta lång tid innan jag ser en av hans filmer igen, om jag ens ser på någon mer. Tyvärr kan jag inte ge filmen en etta för att skådespelet från de svenska skådespelarna var för bra.

Midsommar är en film för dig som inte gillar skräck utan vill se en dramafilm med ockulta inslag. Gör dig beredd på faktafel, filmfel och en massa skratt. Trevlig helg!

Betyg: 2 av 5