onsdag 3 juli 2019

Tråkigt och enformigt och tar det aldrig slut snart?


Recension av Knight of cups


Kvällens blogginlägg är ett varnade sådant. Jag har sett Knight of cups som är regisserad och skriven av Terrence Malick. Han har bland annat regisserat den Tunna röda linjen, The tree of life och Song to song. Knight of cups kom 2015.


Film. En film för dig som gillar smala och konstnärliga filmer. 

Den framgångsrike författaren Rick, Christian Bale, är en man som älskar kvinnor och mysteriet kring dem. Han vill bli en del av mysteriet och har många relationer ibland samtidigt. Han omger sig dagligen kring modeller. Han vill få ut det mesta av livet och varje äventyr är inte det andra likt.

Knight of cups har ett helt ok hantverk. Vissa scener av bildberättandet är hisnande och imponerande, men historien är ju så tråkig att jag somnar. Inte ens namn som Christian Bale, Cate Blanchett och Natalie Portman kunde rädda den här röran. De ger fina rolltolkningar, men det är allt. En sak som jag stör mig på är att de alltid viskar. Varför? Vanligtvis viskar någon för att belysa en poäng med att detta jag nu ska tala om är endast för dina öron. När det sker genom en hel film förlorar själva viskandet sin poäng. Jag förstår att i vissa sekvenser ska viskandet framstå som tankarna hos en karaktär och det schysst. Det är inte en lätt sak att visualisera tankar på film. Det blir lite enformigt när de talar till varandra och de viskar. Jag förstår att det är en backfalsh som visas det vill säga ett minne och karaktären behöver inte viska. Inom filmvetenskapen pratar man om att en regissör ska aldrig tro att den är smartare än sin publik och förlöjliga den. Är det Terrence Malicks tanke att förlöjliga sin publik? Jag vet inte, men det verkar nästan så.

Filmen riktar sig till en smal publik i och med dess konstnärliga anda och icke linjära berättande. Knight of cups kräver med andra ord uppmärksamhet av sin tittare, vilket är svårt när det är så tråkigt och enformigt. Ja ja det är en kvinnogalen man som försöker att förstå sig på livet och dess underfundigheter, men behöver filmen verkligen två timmar på sig för att få fram sitt budskap? Nu går vi vidare och ser på nåt som är betydligt bättre.

Det här är en film som imponerar i dålighet. Med de orden sagda/skrivna rekommenderar jag inte denna film till någon. Trevlig kväll!

Betyg: 1 av 5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Nyårslöftet är infriat!

Förra nyår gav jag mig själ ett löfte om att jag skulle försöka sticka en kofta. Efter ett antal försök som resultera i att jag repade upp ...