Recension av Gudarna
Så var det fredag igen och det ska så klart firas med ett
”Bookface”. Till idag har jag läst Elin Cullheds romandebut Gudarna. Boken
gjorde entré på marknaden 2016.
Bita, Lilly och Jane är bästa vänner. De gör allt för
varandra och de vill ändra andras syn på dem. Hädanefter ska killarna och alla
andra kalla dem vid deras riktiga namn Gudarna. Det är det som de själva ser
sig som. De är trötta på att bli utnyttjade, stampade på eller pratade om. De
ska visa vart skåpet ska stå och den som står i deras väg får skylla sig själv
för här kommer Gudarna.
Gudarna innehåller mycket svärta och det är något som jag kan
sakna i ungdomslitteraturen. Här tas tunga ämnen som sexuell utnyttjning, våldtäkt
och hur man går vidare upp. Den desperation över att bo i förorten och känna
att man aldrig kan ta sig därifrån på grund av avsaknaden av pengar ligger
konstant och puttrar under ytan. Desperationen går nästan att ta på.
Berättelsen är stundvis som ett samtal. Det är halva meningar
och hela samtalet förklaras aldrig, vilket gör det lite svårt att hänga med i
handlingen. Om det är på det viset att Cullberg vill likna texten vid hur ett
samtal kan se ut i verkligheten när två personer samtalar och allt kanske inte
sägs är det ett klockrent stildrag. För mig fungerar det inte tyvärr. Jag sögs
aldrig in i berättelsen om Jane, Bita eller Lilly. Det här var en bok som jag
fick kämpa mig igenom och jag tror att det beror på att jag hade alldeles för
stora förväntningar. Flera runtomkring mig sa att den är helt fantastisk. Så
kan det vara ibland, men jag uppskattar hantverket i den. Det är en läsvärd bok
på grund av att den är annorlunda samt att den handlar om ett gäng tuffa brudar
som vill förändra.
Jag rekommenderar Gudarna till dig som vill läsa om
rebelliska brudar som vill förändra samhällets syn på ordet tjejer och byta ut
det till Gudarna. Det är en berättelse om vänskap i vått och torrt. Trevlig
helg!
Betyg: 3 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar