Recension av Downton Abbey
I helgen blev det bio som vanligt och på fredagskvällen spelades Julian Fellowes Downton Abbey. Michael Engler fick återigen förtroendet att regissera. Han har bland att regisserat några av avsnitten i serien. Med kvällens film gör han långfilmsregidebut. Däremot har han kända serier på sin meritlista som Sex and the city och Unbreakable Kimmy Schmidt för att nämna ett par.
Året är 1927 och aldrig har de boende
på Downton Abbey är mer upprymda. Kungen har meddelat att han och
drottningen kommer för ett besök på godset. Förberedelserna är i
full gång och kungens anställda kommer för att hålla i tyglarna.
Mitt i denna maktkamp mellan de olika personalstyrkorna spirar
kärleken. I aristokratins rum är det helt andra toner. Violet
Crawley, Maggie Smith, håller familjen på halster med sin uppkäftiga
ton. Hon lovar att uppföra sig och inte skämma ut familjen, men kan
hon verkligen hålla sig löfte när Maud Bagshaw, Imelda Staunton,
kommer. Kvinnornas osämja kanske smittar av sig på sällskapet när skandalen är ett faktum. Kan den mörkas på något sätt eller ska
de få skämma ögonen ur sig inför det fina folket?
Downton Abbey är en serie som har fängslat sina tittare
med vackra miljöer, underbara kläder och intriger som inte går av
för hackor. Jag tillhör några av de som inte sett ett enda avsnitt och
ändå begav jag mig iväg för att se vad det är som alla pratar
om. Trots att jag inte alls har någon förkunskap om karaktärerna
och deras öden kunde jag hänga med i handlingen. Detta var ett av
mina orosmoment. Skönt att jag hade fel. Det andra orosmomentet var: Är detta något för mig? Svaret är tudelat. Hantverksmässigt är
det en fantastisk film med ett genomarbetat manus. Lockar filmen
mig till serien? Nej, det gör den inte, men jag förstår att vissa
tycker att detta är fantastiskt. Välgjort är filmens slagord. Det går det inte att sticka under stolen med. Julian Fellowes kan sträcka lite extra på
sig. Han har skapat en feelgood film som tar med sin tittare in i en
svunnen värld bland herrskap och tjänstefolk. Det är ett
kostymdrama som bara måste ses på vita duken.
Skådespelet är i världsklass. Maggie
Smith är alltid fantastisk och som vanligt levererar hon en fin
rollprestation. Imelda Staunton är lika duktig. Båda kvinnorna
visar att de är att räkna med och att branschen helt enkelt får acceptera att dessa krutkvinnor kommer finnas med i leken ett tag
till. Med en ensemble med väletablerade skådespelare kan det inte
slå fel. Alla är där för att göra ett bra jobb och de gör de med bravur.
Downton Abbey är ett självklart val
för dig som förälskade dig i serien. För oss andra passar filmen
en kväll där suget efter ett välgjort drama med massor av intriger
lockar. Trevlig kväll!
Betyg: 4 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar