Ingen uppgift är för svår för Downtons personal

Recension av Downton Abbey

I helgen blev det bio som vanligt och på fredagskvällen spelades Julian Fellowes Downton Abbey. Michael Engler fick återigen förtroendet att regissera. Han har bland att regisserat några av avsnitten i serien. Med kvällens film gör han långfilmsregidebut. Däremot har han kända serier på sin meritlista som Sex and the city och Unbreakable Kimmy Schmidt för att nämna ett par.

Året är 1927 och aldrig har de boende på Downton Abbey är mer upprymda. Kungen har meddelat att han och drottningen kommer för ett besök på godset. Förberedelserna är i full gång och kungens anställda kommer för att hålla i tyglarna. Mitt i denna maktkamp mellan de olika personalstyrkorna spirar kärleken. I aristokratins rum är det helt andra toner. Violet Crawley, Maggie Smith, håller familjen på halster med sin uppkäftiga ton. Hon lovar att uppföra sig och inte skämma ut familjen, men kan hon verkligen hålla sig löfte när Maud Bagshaw, Imelda Staunton, kommer. Kvinnornas osämja kanske smittar av sig på sällskapet när skandalen är ett faktum. Kan den mörkas på något sätt eller ska de få skämma ögonen ur sig inför det fina folket?

Downton Abbey är en serie som har fängslat sina tittare med vackra miljöer, underbara kläder och intriger som inte går av för hackor. Jag tillhör några av de som inte sett ett enda avsnitt och ändå begav jag mig iväg för att se vad det är som alla pratar om. Trots att jag inte alls har någon förkunskap om karaktärerna och deras öden kunde jag hänga med i handlingen. Detta var ett av mina orosmoment. Skönt att jag hade fel. Det andra orosmomentet var: Är detta något för mig? Svaret är tudelat. Hantverksmässigt är det en fantastisk film med ett genomarbetat manus. Lockar filmen mig till serien? Nej, det gör den inte, men jag förstår att vissa tycker att detta är fantastiskt. Välgjort är filmens slagord. Det går det inte att sticka under stolen med. Julian Fellowes kan sträcka lite extra på sig. Han har skapat en feelgood film som tar med sin tittare in i en svunnen värld bland herrskap och tjänstefolk. Det är ett kostymdrama som bara måste ses på vita duken.

Skådespelet är i världsklass. Maggie Smith är alltid fantastisk och som vanligt levererar hon en fin rollprestation. Imelda Staunton är lika duktig. Båda kvinnorna visar att de är att räkna med och att branschen helt enkelt får acceptera att dessa krutkvinnor kommer finnas med i leken ett tag till. Med en ensemble med väletablerade skådespelare kan det inte slå fel. Alla är där för att göra ett bra jobb och de gör de med bravur.

Downton Abbey är ett självklart val för dig som förälskade dig i serien. För oss andra passar filmen en kväll där suget efter ett välgjort drama med massor av intriger lockar. Trevlig kväll!

Betyg: 4 av 5