Recension av De osynliga
Ikväll är det dags för ytterligare
en film som jag fick chansen att se under Filmdagarna, De osynliga.
Filmen är skriven och regisserad av Louis-Julien Petit. Han har
baserat manuset på Claire Lajeunies bok.
I ett dagcenter kämpar de anställda
för att ge de utslagna kvinnorna en sådan dräglig dag som möjligt
innan de skickas ut i kvällsmörkret och nattens faror. Längtan
efter att få ett drägligt liv med arbete och tak över huvudet är
stor. En dröm som är nästintill är omöjlig för de flesta av
kvinnorna. Erfarenheter från fängelset står inte högt i klass i arbetsgivarnas ögon. När dagcentret hotas av nedläggning ser
kvinnorna hur deras sista chans till återetablering rinner dem ur
händerna. Ska samhället få ta alltifrån dem eller ska de hitta
kämpaglöden igen och visa vad de kan?
Fransmännen om några är duktiga på
att porträttera socialrealism på vita duken, tyvärr är inte De
osynliga så bra som jag hade hoppats. Louis-Julien Petit gör ett
gott försök med att få de utslagna kvinnorna att ta sig in i publikens
hjärtan. Självklart finns sympatin där, men det är det lilla
extra som saknas och som gör att filmen etsar sig fast i minnet.
De osynliga är en film med värme.
Många av de komiska scenerna är naturliga med klantighet som främsta ingrediens. Misstro är ett annat ämne som det drivs med
på olika sätt och det blir otroligt komiskt stundvis, men andan
avtar. Scener där kvinnorna filmas genom gallergrinden som illustrerar att de står på fel sida i samhället ger filmen tyngd. Den tunga känslan
kväver den glada och gallren visar på ytterligare skillnader på flera ställen i filmen.
Det är tydliga klasskildringar i
filmen. Här återges arbetare-arbetslös, medelklass-fattig och
medborgare-utslagen. Louis-Julien Petit visar att trots att man må
ha allt finns det ändå människor som är beredda på att offra
allt för att hjälpa andra i nöd. Priset på sin stolthet är även
del av filmens problematik. Hur långt är du beredd att gå för att
få det du allra helst vill ha? Är gränsen solklar innan du sålt
bort din själ, om man tror att man har en sådan?
De osynliga är en socialrealistisk
film som lämnar tittaren med en hel del frågor. Hur mycket ska
samhället hjälpa till? Är det tvunget att följa alla regler till
punkt och pricka även om det drar undan mattan på den som redan
står och vajar? Trevlig kväll!
Betyg: 2 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar