Vem tar hand om en när samhället har gett upp?

Recension av De osynliga

Ikväll är det dags för ytterligare en film som jag fick chansen att se under Filmdagarna, De osynliga. Filmen är skriven och regisserad av Louis-Julien Petit. Han har baserat manuset på Claire Lajeunies bok.

I ett dagcenter kämpar de anställda för att ge de utslagna kvinnorna en sådan dräglig dag som möjligt innan de skickas ut i kvällsmörkret och nattens faror. Längtan efter att få ett drägligt liv med arbete och tak över huvudet är stor. En dröm som är nästintill är omöjlig för de flesta av kvinnorna. Erfarenheter från fängelset står inte högt i klass i arbetsgivarnas ögon. När dagcentret hotas av nedläggning ser kvinnorna hur deras sista chans till återetablering rinner dem ur händerna. Ska samhället få ta alltifrån dem eller ska de hitta kämpaglöden igen och visa vad de kan?

Fransmännen om några är duktiga på att porträttera socialrealism på vita duken, tyvärr är inte De osynliga så bra som jag hade hoppats. Louis-Julien Petit gör ett gott försök med att få de utslagna kvinnorna att ta sig in i publikens hjärtan. Självklart finns sympatin där, men det är det lilla extra som saknas och som gör att filmen etsar sig fast i minnet.

De osynliga är en film med värme. Många av de komiska scenerna är naturliga med klantighet som främsta ingrediens. Misstro är ett annat ämne som det drivs med på olika sätt och det blir otroligt komiskt stundvis, men andan avtar. Scener där kvinnorna filmas genom gallergrinden som illustrerar att de står på fel sida i samhället ger filmen tyngd. Den tunga känslan kväver den glada och gallren visar på ytterligare skillnader på flera ställen i filmen. 

Det är tydliga klasskildringar i filmen. Här återges arbetare-arbetslös, medelklass-fattig och medborgare-utslagen. Louis-Julien Petit visar att trots att man må ha allt finns det ändå människor som är beredda på att offra allt för att hjälpa andra i nöd. Priset på sin stolthet är även del av filmens problematik. Hur långt är du beredd att gå för att få det du allra helst vill ha? Är gränsen solklar innan du sålt bort din själ, om man tror att man har en sådan?

De osynliga är en socialrealistisk film som lämnar tittaren med en hel del frågor. Hur mycket ska samhället hjälpa till? Är det tvunget att följa alla regler till punkt och pricka även om det drar undan mattan på den som redan står och vajar? Trevlig kväll!

Betyg: 2 av 5