måndag 16 mars 2020

Skönsjungande toner får liv på vita duken


Recension av Ane Brun - Leave me breathless


Förra året hade jag ett otroligt privilegium att få åka iväg och titta på massor av film på Filmdagarna. Det är en chans att se film som jag normalt inte skulle få se som till exempel kvällens blogginlägg.


Filmtips. Missa inte Ane Bruns skönsjungande stämma på bioduken. 

För ovanlighetens skull ska jag skriva om Ane Bruns konsert Leave me breathless som hon hade i Oslo 2018. Konserten filmades och nu kommer den att visas på utvalda biografer runt om i Sverige. Extra kul var det att Ane Brun presenterade sin film Leave me breathless på Filmdagarna. Hon berättade kort om att plattan blev av för att hon då befann sig i ett kreativt dödläge. Hon hade ingen inspiration och började tänka på hur olika kärleksballader påverkat hennes liv på olika sätt. Hon frågade sina vänner vilka ballader de gillade mest och snart hade hon material till en platta. En platta som kritikerna rosade. 

Med sin ljuva stämma sjunger hon sig rakt in i hjärtat hos tittaren. Hon gör låtarna till sina egna. Show me heaven blir en helt annan låt mot dess original. Hennes ess i rockärmen är så klart hennes version av Halo som är bättre än originalet enligt mig. Unchained melody, Always on my mind och Nina Simones Feeling good är ett axplock av låtarna som underhåller dig i nästan två timmar.

Varför ska man ta sig till en biograf för att se en livespelning? Det är en bra fråga och mitt svar är du kommer att missa något. Givetvis kan inte en konsertinspelning förmedla samma känsla som att vara på plats, men den är ett bra substitut. Den stora duken och ett bra ljud kan försöka att ta med sin publik på en musikalisk resa. Detaljbilder ger en känsla av det intima och det passar med konsertens anda, medan översiktsbilderna förmedlar det stora. Publiken sitter för det mesta i mörkret och ljuset är riktat mot scenen där Ane Brun står med sin gitarr. En bänk finns med som rekvisita. Hennes band finns med som stöttning i bakgrunden, men annars är intimt rätt ord för konsertens stämning. Hon tar med sin publik på en kärleksresa med låtar som påverkat henne och de runt omkring henne. De färgglada tygerna som hänger ner över scenen ger känsla av en katedral. Ljuset som strålar igenom tyget färgas och ljuset byter från kallt ljus till varmt.

Ane Brun – Leave me breathless är en konsert för dig som gillar Ane Brun till att börja med. Ni andra som gillar musik och nya upplevelser kan även få utdelning för era biopengar och tid. Leave me breathless är intim spelning som lämnar sin tittare med värme och lite vemod. Trevlig kväll!

Betyg: 4 av 5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Nyårslöftet är infriat!

Förra nyår gav jag mig själ ett löfte om att jag skulle försöka sticka en kofta. Efter ett antal försök som resultera i att jag repade upp ...