Kärleken övervinner alla gränser

Recension av Porträtt av en kvinna i brand

Titta på film är något som ligger mig varmt om hjärtat och jag har turen som får se på många nya filmer. Bland annat att har jag sett Porträtt av en kvinna i brand. Den är regisserad av Céline Sciamma och hon har även skrivit manuset.

På en isolerad ö lever Héloïse, Adéle Haenel, med sin mamma. Modern har ett stort problem. Héloïse vägrar att få sitt porträtt målat. En tavla som ska skickas till hennes fästman. Héloïse vill inte bli bortgift med en man som hon aldrig har träffat eller känner. Modern skrider till verket och anlitar en konstnären Marianne, Noémie Merlant, som i smyg ska måla ett porträtt av Héloïse. Ett uppdrag som Marianne inte kan tacka nej även om hon vill. 1700-talet är en tuff tid för kvinnliga konstnärer. Uppdraget att måla av den tillbakadragna och mystiska Héloïse visar sig vara en svår uppgift. Hur ska hon kunna hålla sin hemlighet för Héloïse?

Filmen klassar in sig i feministisk filmfasta, en gren som få filmer gör. Det är intressant att se filmer som är regisserade och skrivna av kvinnor. Berättandet blir annorlunda. Framställningen av karaktärerna samt bildberättandet skiljer sig en hel del. Här är fokuset på kvinnornas vänskap och deras kärlek. Hade det varit en man bakom skapandet hade fokuset troligtvis varit annorlunda som i Blå är den varmaste färgen. Samma historia som kvällens film fast filmerna kunde inte vara mer olika. Självklart utspelar de sig i olika tidsepoker, där förutsättningarna för kvinnlig kärlek stöter på olika motstånd från samhället. Grundhistorien är den samma om det smått ”förbjudna” eller ”tabubelagda”.

Céline Sciamma levererar en fin produkt och det märks att hon är van att berätta liknande historier. Porträtt av en kvinna i brand berör sin tittare. Filmen är ett enda långt minne. Konstnären Marianne berättar om kvinnan på porträttet och en kärlekshistoria tar vid. En kärlekshistoria som är vacker på sitt vis och förbjuden.

Filmen är allt annat än en vacker saga. Det är en film som speglar sin samtid, med förbjuda känslor och olycklig kärlek. På pappret kan det låta banalt och lite fluffigt, men det är det inte. Filmen har en svärta och tyngd som gör den allt annat än lättsam. Det är en dramafilm med ett realistiskt bildberättande. Céline Sciamma berättar sin historia med ett typiskt franskt bildberättande. Vackra naturbilder blandas med realism och en kamera som är som flugan på väggen. Adéle Haenel och Noémie Merlant ger fina rollprestationer. De visar på stor trovärdighet och en ärlighet som bränner genom duken. De har ett fint samspel och visar på en rutin som indikerar att de är ett "filmpar". 

Det är en dramafilm för dig som vill se en romantisk berättelse måla upp sig framför dig. En feelgood-film med svärta och kärlek. Trevlig kväll!

Betyg: 4 av 5