Brutaliteten är totalt...

Recension av Rapport från ett slakteri: en veterinärs berättelse

Med ett lättillgängligt språk skriver Lina Gustafsson brutalt och detaljerat. Jag ser slakteriet målas upp framför mina ögon. Golvet färgas rött av blod, brunt av bajs och färgerna samsas med inälvor som egentligen ska läggas i skålar. Dofterna ringlar sig in i min näsa trots att jag aldrig har satt min fot på ett slakteri. Det luktar död.

Boktips. En bok för dig som vill bli berörd.

Djuren misshandlas på grund av tidsbristen. Personalen har inte tid att vänta på att djuren självmant i lugn takt ska gå in i nästa rum, för nästa leverans är redan på ingång. Stressade chaufförer vill lasta av för nästa djurtransport väntar. Klockan tickar. Djuren hetsas ner för landgångarna. En del rasar, andra haltar och några försöker att springa. Ett fåtal ligger kvar döda i transporterna.

Slakteriet är uppbyggd som vilken industri som helst med rullande-bands-principen. Allt i kedjan måste flyta. Produktionen får inte stanna, för det kostar för mycket pengar. Pengarna är chefen. Att rapportera in varenda incident går inte. Livsmedelsverket skulle överhopas med rapporter. Det tummas på regler och acceptansen för "regelbrott" ökar. Gråzonen växer. Lina Gustafsson är till en början stenhård och vill rapportera in allt hon ser. Hon tar jobbet för att hon bryr sig om djuren och vill att de ska få ett värdigt slut. Ju längre tid hon befinner sig på slakteriet desto mer avtrubbad blir hon. Det visar hennes dagboksanteckningar.

När hon tar upp saker som hon finner fel stöter hon på patrull både från medarbetare samt chefer. Cheferna hävdar att de har tagit till sig det hon sagt och ska vidta åtgärder, men inget händer. Lina Gustafsson försöker att föra samtal med personalen för att få reda på alla förändringar som skett under årens lopp. Hon får alltid samma svar. Inget har förändrats och inget kommer att förändras. Pengarna styr.

Rapport från ett slakteri: en veterinärs berättelse är inget för den kräsmagade. Lina Gustafsson beskriver detaljerat hur kroppar med ruttnande innanmäten skärs upp och den förmultnande doften tar över rummet. Hennes hjärta går sönder. Jag lider med henne.

Boken är en insyn och ett uppvaknade för den som inte har allt för stor kunskap om hur det går till på ett slakteri. Jag hade vissa förkunskaper och boken beskrev en hel del som jag inte visste. Den är en påminnelse om varför jag avstår från att äta kött.

Rapport från ett slakteri: en veterinärs berättelse är en av de mest intressanta böcker jag någonsin har läst, trots att jag blev illamående på flera ställen. Det är en bok som berör på flera sätt och skapar debatt. Jag vill varna för sträckläsning. Trevlig kväll!

Betyg: 5 av 5