Ett dansant drama…

Recension av And then we danced

Kvällens blogginlägg handlar om en film som jag fick ta del av under filmdagarna i Trollhättan förra året. And then we danced är regisserad och skriven av Levan Akin. Han har även regisserat Katinkas kalas som du kan läsa om här.

Filmtips. En jakt efter önskedrömmen.

Merab har stora dansdrömmar. Han vill komma med i akademin och turnera landet runt. Tyvärr har han inte samma talang som sin slarvige bror. Merab måste kämpa mer och får ständigt skäll av den perfektionistiska läraren. Brodern som varken kommer i tid eller är speciellt intresserad av att dansa får ständigt beröm. Bröderna kunde inte vara mer olika och medan Merab vill komma från fattigdom och eländet, lockas brodern av kriminalitet och snabba pengar.

Första gången jag såg And then we danced förfördes jag av filmen och dess dramatiska ådra. Den andra gången jag såg filmen blev jag inte alls lika imponerad. Tyvärr håller den inte för att se om, men det betyder inte att det är en dålig film, tvärtom. And then we danced är en bra film första gången du ser den. Tanken är nog inte att du ska se den om flera gånger för att då väntar du på alla vändningar i filmen. Späningsfaktorn försvinner på ett sätt.

Levan Akin levererar ett lågmält drama där han skildrar en arbetarklasskille som gör allt för att lyckas och nå framgång. Filmen är trovärdig. Den andas samhällskritik och är en spegling av en realitet inte långt ifrån vår egna. Det är en film om kärlek till dansen och till det förbjudna. Hur ett hjärta kan gå i tur på mer än ett sätt. Det är en film som visar problematiken kring att vara sig själv. Oavsett hur modern världen är, kanske är vi alla inte på samma acceptansnivå ändå. Detta är ett socialrealistiskt drama uti fingerspetsarna.    

And then we danced är en film för dig som vill se ett välregisserat drama med en omöjlig kärlekshistoria som utvecklar sig på flera olika plan. Där utgången är oviss och hoppet stort. Trevlig kväll!

Betyg: 3 av 5