En dödlig lek med politiskt budskap

Recension av The Hunt

Så här i karantäntider när vi inte får gå till biograferna får det bli hemmabio helt enkelt. Streamingsajterna tänker om och hyr ut bioaktuella filmer. Ett sätt att rädda sin verksamhet på, något jag tackar dem för. Jag kan med andra ord ta del av aktuella filmer trots de rådande omständigheterna. Kvällens blogginlägg handlar om The Hunt som är regisserad av Craig Zobel. Nick Cuse och Damon Lindelof står för manuset.

Tänk att vakna upp i skogen med en munkavel och du vet inte var du är eller vem som är din förövare. Förvirringen är total hos de kidnappade som försöker att orientera sig. Mitt på fältet står en låda full med vapen. De är redo för kriget, men vilka ska de försvara sig emot? Kulorna börja vina runt huvudena och fällorna är många. Jakten är igång. Vem går levande ur den dödliga leken?

I trion Craig Zobel. Nick Cuse och Damon Lindelof är den senare den mest meriterade av dem. Damon Lindelof är en van manusförfattare och kanske är det just denna kombination som gör att manuset blir så pass bra som det blir. 

Skräckfilmer och framförallt skräckkomedier går sällan hem hos kritikerkåren, men den breda massan gillar genrerna. Varför är det så? Beror det på att det även finns genrer inom filmbranschen som anses som mindre värda? Antagligen ses skräckgenren som mer smutsig och tilltalar inte folket i finkulturen. Det må vara så och vad säger det om kvällens film? Hör den hemma i finkulturrummet eller inte? Nej, det gör den inte. Den är helt enkelt för provokativ. Inte nog med att filmen starkt påpekar att vi lever i ett klassamhälle, där välbärgade kan komma undan med det mesta. Den tar även upp det politiska spelet. Det finns många politiska referenser både till Trump och Clinton.

The Hunt har blivit omdebatterad i USA och blev det långt innan många hade sett filmen, vilket är konstigt. De som sett filmen och sedan kritiserad den kan jag på ett sätt förstå. Det är en film med en radikal historia. Ett gäng personer avslöjar en konspirationsteori på internet. De tillfångatas av ett gäng välbärgade människor som sedan bestämmer sig för att jaga sina byten. Något som för tankarna till bland annat visselblåsare. Det blir ett politiskt spel mellan vänstern och högern. Vem har rätt till makten? Får makthavarna stå till svars för sina handlingar eller kan de muta sig fria?

Filmen har fått kritik för att den är blodig. Jag undrar bara vad den kritikern brukar ha för förväntningar på skräckfilmer? Tror denne att filmerna är fulla med lyckliga slut och en sockersöt kärlekshistoria? Det är film som går ut på att folk blir jagade som djur, klart att den kommer att bli blodig. Hantverksmässigt är filmen bra. Den är snyggt filmad och klippt. Betty Gilpin är den som stjäl hela showen. Hon bjuder på ett fint skådespel med enorm trovärdighet.

Det som lyfter filmen till en ny nivå är att det finns tydliga paralleller till George Orwells bok Djurfarmen. Huvudkaraktären kallas för Snowflake, som en av grisarna i boken. Snowflake och the big bad boss har många likheter med varandra som dessutom huvudkaraktären påpekar. Det är en gris med i själva spelet som är döpt till Orwell. Även spelet utspelar sig på en stor farm som är inhägnad. Referenserna är många och det går att analysera alla likheterna en bra stund. 

The Hunt är en film för dig som vill se en satirisk skräckkomedi som utmanar det politiska klimatet. Annars kan du se den för detta är en film som retar gallfeber på många i USA och det är kul att se vad det är som upprör. Trevlig kväll!

Betyg: 4 av 5