Var går gränsen mellan människa och robot?

Recension av Maskiner som jag

För en gångs skull tänkte jag att jag ska ta mig an en bok av en författare som många gillar nämligen Ian McEwan. Efter en del research var det en titel som lockade mig: Maskiner som jag. Boken kom förra året. Jag ska erkänna att det var framsidan som fångade min uppmärksamhet och den passar ypperligt när det är ”Bookface Friday”.

Miranda och Charlie har en relation. De är särbos och har ännu inte tagit nästa steg. Charlie är vilsen och vet inte riktigt vilken riktning han ska gå, vilket resulterar i att han hoppar mellan olika jobb. Miranda är hans motsats. Hon studerar och är målmedveten. Charlie tar beslutet att köpa Adam, en robot med artificiell intelligens. Adam kan gråta och verkar stundtals mer mänsklig än andra människor. Miranda och Adam går inte ihop. Miranda döljer en mörk hemlighet och Adam är henne på spåren…


Maskiner som jag var lite av en besvikelse. Det är den första av Ian McEwans böcker som jag har läst. Jag inte säga att jag blir lockad till att läsa några andra av hans böcker. Texten känns stel och tråkig. Den är saklig och saknar fantasi. Det känns som att han försöker att ge sig in i en genre som han inte alls behärskar. Jag kan tänka mig att Ian McEwans andra böcker är betydligt bättre. Jag har sett filmversionen av hans bok På Chesil beach och den föll mig i smaken.


Maskiner som jag är en bok för dig som vill läsa ett långsamt drama med funderingar kring artificiell intelligens. Ett drama som tar tid på sig. Där intrigerna och frågor kring artificiell intelligens styr handlingen. Du som förväntar dig en kärleksroman får leta någon annanstans. Det är inte heller en actionfylld bok, så om du gillar spänning och en händelsestyrd bok är detta inte heller något för dig. Trevlig helg!

Betyg: 2 av 5



 Brombergs