När måttet är rågat är det dags för förändring

Recension av Patriarkatet får inte festa med oss - Berättelsen om festivalen Statement

Mitt i min hyllvärmareutmaning har jag lyssnat på Patriarkatet får inte festa med oss - Berättelsen om festivalen Statement från förra året. Det intressanta med boken är att Emma Knyckare själva har läst in boken med Ina Lundström.

Boktips. En bok för dig som vill veta hur 
du kan strata en festival. 

Emma Knyckare vilken stjärna hon är. En kväll var måttet mer än rågat för henne. Hon blev trött på alla sexuella övergrepp och ofredande mot tjejer som det rapporterades om från olika festivaler runt om i landet. Emma Knyckare drar ett fylleskämt på Twitter om att hon ska starta en festival bara för tjejer, transpersoner och icke-binära. Dagen efter har en mängd personer hört av sig om att de vill bidra till festivalens födelse. Ett jättejobb startar, där massor av människor från olika delar av landet börjar samverka för att se till att festivalen ska bli realitet. Det här är deras röster...

Olika röster kommer till tals i boken och alla berättar de sin del. De delar med sig av både av råd och misstag som de gjorde under vägen. Boken blir som en handbok full av tips och trix. Det är en bok för dig som är sugen på att starta en festival. Det är en välskriven bok med ett vardagligt språk. Emma Knyckare skriver humoristiskt om hennes upplevelser. Hon skriver om allt från ångesten över tweetet till alla bakslag som de mötte under vägens gång till festivalens födelse.

Patriarkatet får inte festa med oss - Berättelsen om festivalen Statement är en bok för dig som vill läsa om hur jobbigt det är att starta en festival och varför de ville starta den. En festival vars budskap är att det är dags för en förändring och en form av protest mot alla de övergrepp och ofredanden som sker.

Var det värt alla svettdroppar, blod och pengar som är grunden till världens än så länge enda festival som riktar sig till tjejer, icke-binära och transpersoner? Festivalen är den första i sitt slag i världen. Bara det är imponerande och samtidigt lite sorgligt. Varför behövs det en festival som bara riktar sig till tjejer, icke-binära och transpersoner för att dessa grupper ska känna sig trygga? Vad säger det om samhället och dess klimat? Hur kommer det att se ut i framtiden? Kommer alla att vara rädda? Är det dags för en attitydförändring och en förändring i allmänhet? Frågorna är många och de kan jag inte alls besvara. Det får framtiden utvisa. Trevlig kväll!

Betyg: 4 av 5