onsdag 8 juli 2020

Skyldig i rättsväsendets ögon till motsatsen bevisas

Recension av Död i Garnethill

Hyllvärmareutmaningen 2020 är en mindre succé. Jag är riktigt stolt över mig själv. Ännu en bok är läst och ikväll ska jag blogga om Denise Minas bok Död i Garnethill. Det är den första delen i trilogin Garnethill. Det kan bli lite förvirrande angående titeln och det beror på att jag läser en gammal upplaga av boken och den nya titeln är endast Garnethill, vilket kan vara värt att lägga på minnet.

Boktips. En socialrealistisk thriller för dig som               
underhåller sin läsare. 

Maureen O’Donnell har ett trassligt förflutet. En barndom präglad av sexuella övergrepp har satt sina spår. Hon spenderade en tid på mentalsjukhus och blev förälskad i sin gifta terapeut Douglas. De inleder ett förhållande, men Maureen inser att förhållandet är mer destruktivt än läkande och beslutar sig för att avsluta förhållandet. Något hon inte hinner göra för att hon hittar Douglas fastbunden med en avskuren hals i sitt vardagsrum. Alla misstankar riktas mot henne. Maureen börjar genast att gräva i Douglas förflutna och hon är inte beredd på alla hans mörka hemligheter som kommer till ytan. Vem var Douglas egentligen och vilka fler hemligheter dolde han?

Denise Mina skriver helt ok, men det är inte alls min typ av thriller. Det går för sakta och ibland är det alldeles för blodigt. Det är inte min grej, något som kan låta konstigt från en person som älskar monsterböcker med splatter. Jag vill poängtera att det är inte alls samma sak. Det är lättare att slå ifrån sig fiktion där blodet sprutar när en varulv sätter tänderna i sitt byte än när ett lik beskrivs detaljerat.

Boken lämnar vissa frågor obesvarade kring Maureen, men annars får alla frågor svar. Död i Garnethill har ett tydligt upplägg och bjuder in läsaren till en fortsättning. Denise Mina skriver på ett sådant vis att jag vill ta mig an nästa bok i serien och kommer att göra det trots att den inte riktigt är min typ av thriller.

Död i Garnethill är en bok för dig som gillar en långsam handling med brutala inslag av våld samt en rejäl dos av socialrealism. Trevlig kväll!

Betyg: 3 av 5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Nyårslöftet är infriat!

Förra nyår gav jag mig själ ett löfte om att jag skulle försöka sticka en kofta. Efter ett antal försök som resultera i att jag repade upp ...