Vem lurar i skuggorna?

Recension av Mannen som log

Hyllvärmareutamningen är långt ifrån slut och än så länge är jag riktigt nöjd med hur den har fortlöpt. Jag har varit riktigt duktig måste jag säga. Det är viktigt att ge sig själv beröm ibland. Kvällens blogginlägg handlar om ytterligare en bok som stått ett bra tag i min bokhylla. Jag har läst Mannen som log som är den fjärde delen i Wallander-serien. Boken passar ypperligt att blogga om idag, eftersom det är fredag vilket betyder “Bookface Friday”!

Boktips. En deckare för dig som  
gillar när polisarbetet är i fokus.  

Advokaten Sten Torstensson besöker Kurt Wallander och berättar att hans far har blivit mördad. Wallander undersöker saken och det ser ut som att fadern dött en naturlig död. När Sten hittas mördad förstår Kurt att han måste gräva i båda fallen för att få reda på sanningen. Mordutredningen kantas av ekonomisk brottslighet och mäktiga män som gör allt för att dölja sanningen. Kurt Wallander känner att han jagar en skugga. Frågan är bara vem som gömmer sig i den? 

Mannen som log är en pusseldeckare, med onda män som drar i trådarna. För att vara en deckare är den ganska oblodig. Det är en händelsedriven bok som passar bokens tematik. Läsaren dras in i en värld där härvan växer och växer. Det är spännande och som vanligt tar det till de sista sidorna innan Wallander fångar skurken. Ett skrivsätt som håller läsaren på halster och som dessutom fångar läsarens intresse.  

En sak som slår mig när jag läser boken är hur väl titeln passar bokens tematik. Ibland är titeln helt missvisande, men i det här fallet passar den alldeles ypperligt. Henning Mankells språk är underbart att läsa. Det är enkelt. Miljöbeskrivningarna är korta och detaljerade. Det är skönt att jag inte behöver plöja flera sidor för att komma till punkt och vidare in i berättelsen. 

Mannen som log är en bladvändare och jag vill varna för sträckläsning. Det är en bok för dig som gillar deckare vars handling skrider fram och tempot är ganska lågmält. Det är en typisk nordic noir-bok med ett kargt Sverige och en aning melankolisk stämning.

Jag tänker ge mig i kast med nästa bok i serien. Är det något som Henning Mankell var duktig på så var det att väcka läslusten och få mig att längta till nästa deckargåta. Henning Mankell har fått mig att gilla deckare som inte är skrivna på samma vis som min deckardrottning Agatha Christie. Det trodde jag aldrig skulle hända. Trevlig helg!

Betyg: 4 av 5