Kampen om rätten till sitt liv

Recension av Anna

Det är fredag idag och givetvis måste det firas. Därför bjuder jag idag på ett “movieface”. Ikväll bloggar jag om Luc Bessons senaste agentfilm Anna som kom förra året. Han har även skrivit manuset till filmen. 

Movieface. En lönnmördarhistoria av bästa
kaliber. Perfekt rulle en fredagskväll!

Anna är en fattig kvinna som dras in i en minst sagt farlig värld. Hennes destruktiva liv med droger, våldtäkter och en misshandlande pojkvän gör henne iskall och avtrubbad. Livet kan inte bli värre. När hon rekryteras till underrättelsetjänsten förslavas hon under det sovjetiska rättssystemet. Hennes destruktiva liv tar en annan vändning och blir ännu mer destruktivt. Det fylls av mord, manipulerande människor, lögner och massor av svek. Ska hon lämna det “nya” destruktiva livet som ändå gett henne en ny chans? 

Luc Bessons styrka ligger verkligen i att regissera agentfilmer. Det är smutsigt, fartfyllt, coola actionscener och framförallt en bra historia. Den ena snygga filmsekvenserna avlöser varandra och jag sitter som fastklistrad framför tv:n. Jag vill bara se mer. Manuset är välskrivet och det märks att det är en Luc Besson-film. Han gör lönnmördarfilmer med en karaktär som på ett sätt försöker att uppfinna sig själv på nytt. I Leon var det en ensam dyslektisk man som hittar livet igen när han blir vän med en liten tjej. I Nikita var det en kvinna som motvilligt dras in i en rörelse som tar makten över hennes liv och konstant hotar med att mörda henne om hon inte gör som de vill. I Anna är det ytterligare en kvinna som förslavas under ett hierarkiskt system med mordlystna människor som drar i trådarna. 

Har Anna som berättelse något djup eller ett budskap? På ett sätt har den ett budskap och det är att det finns många som lever under svåra förhållande samt befinner sig i situationer där de inte har något val. Samtidigt kan du titta på filmen för vad den är, en actionladdad rulle med ett gäng skjutgalna personer i rollerna. Där den ena karaktären är mer lömsk än den andre. 

Sasha Luss både huvudroll- samt långfilmsdebuterade med Anna. Hon axlar rollen som Anna och hon gör det med bravur. Sasha Luss är bräcklig, grym och stark allt på en och samma gång. Hon levererar en karaktär som vägrar att förslavas under olika system. Till en början är hon fånge hos en galen man för att bli slav under ett system som hon hatar. Hatet lyckas Sasha Luss förmedla genom sina ögon. Gång på gång visar hon att hon är en skådespelerska att räkna med. Förhoppningsvis kommer vi att få se mer från denna grymma skådespelerska i framtiden. 

Välmeriterade Helen Mirren tar sig an rollen som Olga. Helen Mirren är som gjord för rollen som den grymma, känslokalla och lömska Olga. Hon förmedlar en karaktär som med sin list tar sig an en värld styrd av män och hon gör allt för att själv överleva och samtidigt visa männen vart skåpet ska stå. Som vanligt när Helen Mirren är med i en film kan det inte bli annat än succé. Det märks tydligt att hon är en skådespelare med många strängar på sin lyra. Hon kan gestalta många olika sorters roller och hon gör det både trovärdigt och med värdighet. Det syns i hennes sätt att leverera att hon tror på projektet och ger sitt allt, även i denna rulle. Varje gång jag ser en film med Helen Mirren påminns jag varför jag tycker att hon tillhör det absoluta toppskiktet i Hollywood. Kanske kan hon ta med Sasha Luss dit? 

Anna liknar Luc Bessons Nikita från 1990 på många sätt och det är troligtvis den kopplingen som gör att jag fullkomligt älskar Anna. Det finns en kamp för friheten, en gråzon om vem som egentligen är skurken och rätten till att få bestämma över sitt eget liv. Det är en actionfilm som innehåller allt du kan efterfråga; en bra grundhistoria, bra skådespel, ett snyggt hantverk och ett bra tempo i berättelsen. Anna är en film för dig som älskar lönnmördarfilmer. Trevlig helg! 

Betyg: 5 av 5