När våldet kommer närmare vågar du stå för dina åsikter?

Recension av Papicha

För ett par veckor sedan var det dags för Kontrast igen och denna gång blev det algeriska dramat Papicha. Det var den film som jag mest sett fram emot av höstens repertoar. Filmen är regisserad och skriven av Mounia Meddour. 

Biofilm. En film för dig som älskar socialrealistiska 
dramer. 

Papicha utbildar sig vid universitetet och drömmer om ett liv som modeskapare. I en stad där nattlivet pulserar, är frestelsen stor att bryta mot regelverket. Papicha lever i en tid där kvinnor och män har helt olika förutsättningar och regler att förhålla sig till. Hon och hennes vänner trotsar systemet och smyger ut om nätterna för ett liv i sus och dus. Papicha förenar nytta med nöje och säljer sina egenproducerade kläder. Livet på nätterna får vännerna att känna sig fria. 

På universitetet får de chansen att uttrycka sig både kreativt och i samtal med varandra. Radikala falanger tar över stadens gator för att sprida sitt budskap om kvinnans plats i samhället. Budskapet vittnar om kvinnans underkastelse av systemet, där friheten berövas och kraven blir monstruösa. Papaicha vägrar att finna sig i det radikala budskapet som sprider sig över staden, men hennes inställning medför vissa faror. Hur länge ska hon våga trotsa den aggressiva och hotfulla falangen?

Mounia Meddour är helt klart ett namn att lägga på minnet. Hon visar med Papicha att hon har både talang för att regissera samt för att skriva. Detta välgjorda drama berör och upprör sin tittare. Skrämselfaktorn kommer och går och vissa scener är brutala. När filmen är slut har jag svårt att andas. Jag är tagen. 

Filmens realism tar sig in i hjärtat hos tittaren. Papicha etsar sig fast och det starka budskapet får mig att tänka på en annan stark film om socialrealism. Life in a fishbowl, du kan läsa mina tankar om filmen här, handlar om en kvinnan som måste göra saker hon inte vill för att överleva. I Papicha är det samma tema. Våldet är skurken och hur länge vågar du vara modig. Våldet i Papicha vet inga gränser och dess brutalitet vittnar om vår verklighet. Det är en av anledningarna till att jag blir tagen av filmen. Filmen speglar vår samtid och sätter fingret på många dagsaktuella frågeställningar. Filmens styrka ligger verkligen i manuset.

Mounia Meddour briljerar med sitt sätt att gestalta en historia som varken blir klichéeartad eller överdriven. Den känns verklig och på ett vis känner jag mig närvarande i filmen, som om att den lika gärna skulle kunna utspela sig här. Ett trick som få regissörer lyckas med. Mounia Meddour visar hur en ond röst som till en början inte så många bryr sig om, växer i styrka och terroriserar alla till underkastelse. Jag måste också ge en eloge till ensemblen som ger fina rolltolkningar.  

Papicha är allt annat än lättsam film. Det är ett tungt drama som passar dig som är på humör att ta dig an ett socialrealistisk drama med en tung politisk agenda. Det är en film som upprör och väcker känslor på mer än ett sätt. Vid flertalet scener reagerade jag starkt och vid ett tillfälle hoppade jag till. Trots filmens tunga ämne finns det hopp och den etsar sig fast i närminnet. Du som har sett Suffragette och gillade den kommer garanterat att gilla denna. Trevlig kväll!

Betyg: 5 av 5