Recension av Villospår
"Bookface Friday"! Äntligen är det helg. Jag har haft en stressig vecka och det ska bli skönt att slappa och ta i tur med pluggandet. Innan jag ger mig i kast med studierna ska jag blogga om Villospår. Jag har klämt ännu en Wallander-bok och den här gången är det den femte boken i serien som kom redan 1995. Vill du läsa mina tankar om den fjärde delen Mannen som log kan du göra det här.
Boktips. En nagelbitande deckare i Nordic noir-anda. |
Villospår är den bästa Kurt Wallander-boken hittills enligt min mening. Den är välskriven och spännande. Villospåren är det bästa med boken. De konstanta lösa trådarna som inte leder någonvart för att sedan upptäcka en ny tråd som är en återvändsgränd precis som den förra. I Villospår är det tydligt för läsaren vem som är mördaren, men däremot tar det ett tag innan motivet framträder. Det är intressant att läsa mördarens tankar och hur denne flyr och planerar nästa mord. Varför skalpering? Det får du svar på om du läser boken.
Jag har skrivit förut om att det kan vara svårt att svara på frågan på vem som är den egentliga boven i dramat och om det går att sympatisera med gärningsmannen. I Villospår är det temat. Det är går att förstå varför gärningsmannen gör som hen gör. Hen förvandlas till en sorts antiskurk och offrens öden blir på ett vis rättfärdigade. Kan läsaren hålla med om det?
Henning Mankell har skapat en roman som ifrågasätter, förbryllar och där handlingen ständigt är drivande. Det finns inga transportsträckor och spänningen går i vågor. Det blir aldrig tråkigt och det är en tragisk berättelse som målas upp. Den väcker på ett vis sympati hos läsaren.
Villospår är en deckare för dig som gillar deckargåtor med många trådar, förvirrade poliser och en mördare som är instabil. Henning Mankell har överträffat sig själv i och med den här boken. Jag hoppas att de resterande böckerna i serien är lika bra. Trevlig kväll!
Betyg: 5 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar