Hur mycket kan hjärnan blockera ut?

Recension av Året med 13 månader

Kvällens blogginlägg handlar om den omtalade boken Året med 13 månader. Åsa Linderborg som tidigare skrivit Mig äger ingen är van vid att vara i hetluften. Som för detta kulturchef för Aftonbladet har hon tagit debatten med många. Hon har genom sina texter både debatterat och provocerat för att väcka debatt eller tankar hos läsaren. Det här är hennes bok om året som satte fart på debatten om sexuella trakasserier, våldtäkter samt många känsliga ämnen i Sverige. Kända namn drogs inför rätta och de fall som inte hamnade i rättssalen hängdes ut i offentligheten. Vem gjorde vad? Året med 13 månader är Åsa Linderborgs syn på hösten 2017 fram till hösten 2018. 

Boktips. En skildring av året som rörde upp många
känslor och skandalerna haglade tätt.  

Åsa Linderborg berättar med hjälp av sina dagboksanteckningar om året då skandalerna avlöste varandra. Metoo-rörelsen slog ner som en bomb. Rörelsen skakade om en hel värld och i Sverige slog den knockout på kultureliten. Akademin var nära upplösningstillstånd, kulturprofilen fick spaltcentimeter efter spaltcentimeter, Benny Fredriksson tog livet av sig och kända profilers mörka hemligheter kom upp till ytan. Den ena smutsigare än den andre. Ryktena som under lång tid florerat och alltid dementeras blev plötsligt ifrågasatta och gärningsmannens konstanta nekanden vägde inte längre lika tungt. Fanns det sanning bakom ryktena? Deras namn lyste starkt i trycksvärtan. Kvinnorna tog mod till sig och steg in i rampljuset. Deras berättelser ekade i mediebruset och ingen gick säker. Män som satt sig i trygga maktpositioner såg hur mattorna börjades dra undan från deras fötter. Ingen av dem kunde slappna av. 

Mitt i all denna röra fanns Åsa Linderborg i positionen som kulturchef på Aftonbladet. Hur skulle hon förhålla sig till den röra av rykten och sanningar som intagit pressens alla sidor? I boken berättar hon om dreven, de avslöjande artiklarna och det olyckliga självmordet som Aftonbladet beskylldes för.  

Jag köper att detta är Åsa Linderborgs syn på vad som hände på hösten under 2017 och 2018. Boken är baserad på hennes dagboksanteckningar och därmed är boken en skildring av hennes subjektiva tankar och synsätt. Åsa Linderborg och jag har olika syn på vad som skedde det året samt hur Metoo utvecklade sig samt hur det skildrades av medierna. Min fråga till Åsa Linderborg är: Hur mycket har du censurerat dig? Hon erkänner i efterordet att hon har tagit bort vissa delar av sin dagbok, bland annat sådant som hon kallar för “skitsnack”. 

Hur mycket kan hjärnan blockera ut? Kan ett helt år flyta ihop till en enda dag och samtidigt vara någorlunda klart? Jag vet inte. Känslan jag får när jag lyssnar på boken är att vissa frågor vill inte Åsa Linderborg svara på eller kännas vid och skyller ifrån sig på att hon inte kommer ihåg. Hon säger att den uppslitande separationen fått henne att blockera ut mycket av det som hände det året. Det kan mycket väl vara på det viset att hon inte minns, men helt övertygad är jag inte.    

 

Året med 13 månader är en bok för dig som läst Mig äger ingen. Året med 13 månader är mer en uppföljare än den reportagebok som jag fick intrycket av att den skulle vara. Jag hade sett fram emot att få läsa hur tankarna samt diskussionerna gick när drevet mot Fredrik Virtanen tog fart och hur hon kände sig när Benny Fredriksson tog livet av dig. Hur kände hon sig när Jean-Claude Arnault gjorde närmanden? Svaren på dessa frågor flyter förbi snabbt förbi och bokens tyngd ligger på hennes och P:s förhållande. Ett förhållande som svajar och till slut går itu.

Året med 13 månader är mer en beskrivning av hennes familjeliv och dessa utmaningar. I bakgrunden figurerar journalistiken, vänskapsbanden till både offer och gärningsmän, det som jag tycker är intressant och hade hellre sett att det hade fått betydligt mer utrymme. Jag lyssnade på boken och det är inget jag rekommenderar. Blir du sugen på att läsa den så ta dig an den fysiska boken eller en e-bok, men hoppa ljudboken. Det blir inte bra när personer själva läser in sina böcker. Trevlig kväll!

Betyg: 2 av 5