Klassiker är odödliga?

Recension av Anteckningar från källarhålet

Återigen har jag gett mig i kast med hyllvärmareutmaningnen och ikväll kommer mina tankar om Fjodor Dostojevskijs bok Anteckningar från källarhålet. Boken publicerades redan 1864. Det är en tunn bok som la grunden till hans fortsatta författarskap med Brott och straff och Idioten för att nämna ett par klassiker. 

Boktips. Anteckningar från källarhålet 
är en tunn klassiker som kan locka många. 

Handlingen cirkulerar kring tjänstemannen som bor i källarhålet. Han är bitter, namnlös och plitar ner sina tankar. Boken är uppdelad likt en pjäs i två akter. Den första akten är som en monolog, tjänstemannen gör upp med sin samtid. I den andra akten beger sig den isolerade mannen sig ut i verkligheten och träffar människor. Hans temperament ställer till det och han dras in i flera incidenter.

Jag vet att Fjodor Dostojevskij är en gigant inom litteraturen och som litteraturnörd borde jag tycka att detta är bra, men det gör jag inte. Det är tråkigt och jag är helt oengagerad i handlingen samt läsningen. Det är en bok jag bara vill ta mig igenom och inget annat. I skrivande stund har det gått en vecka sedan jag läste ut boken och jag kan ärligt säga att jag inte kommer ihåg vad den handlar om. För mig är det ett tydligt tecken på att det inte var bra. Handlingen har med andra ord inte engagerat mig eller gjort ett bestående intryck.

Bokens styrka sitter ändå i språket. Det är välskriven prosa och Fjodor Dostojevskij visste hur han skulle binda ihop alla stycken för att få en helhet. Anteckningar från källarhålet är en bok för dig som vill läsa en klassiker utan att ta dig an en tegelsten. Denna nätta bok passar dig som vill prova på att läsa rysk litteratur. Trevlig kväll!

Betyg: 2 av 5