Hemligheter kan vara ett tungt ansvar att bära

Recension av Stöld 

Idag är det 8 mars och internationella kvinnodagen. Det måste jag fira med ett starkt kvinnoporträtt. En utav mina favoritförfattare Ann-Helén Laestadius är aktuell med romanen Stöld. Ann-Helén Laestadius skriver både barn- och vuxenböcker. Kvällens boktips handlar om en vuxenbok. Vill du läsa mina tankar om hennes barnbok Tio över ett kan du göra det här. 

Boktips. Stöld är en roman som både upprör och berör. 

Elsa bevittnar en kväll ett fruktansvärt brott. En man dödar hennes ren och samtidigt hotar han henne till livet. Eftersom Elsa endast är åtta år vågar hon inget annat än att behålla mannens hemlighet. En hemlighet som hon bär med sig under hela sin uppväxt och som präglar henne. Vartefter åren går blir hemligheten tyngre och tyngre. Elsa drömmer om att bli renskötare, ett yrke som vanligtvis lämpar sig för män. Det är inte bara farliga djur som lurar i skogen bland träden. Konstant hittas spår efter tjuvjägarna. Polisen hävdar gång på gång att de har mer brådskande ärenden att utreda. En mördad ren ses endast som stöld och ger inga större straffsatser. Det är inte bara de tjuvjagande männen som stör Elsas sfär. Hatet mot samerna är en del av hennes vardag och hon vet inte vad som är värst. Den tunga hemligheten, hatet eller polisens fortsatta ignorans?

Stöld är en brutal historia på många sätt. Den är dessutom fängslande. Det var länge sedan jag läste en bok som tog mig med storm. Ann-Helén Laestadius skriver trollbindande. Detaljerat målar hon upp miljöer som är lätta att föreställa sig. Jag hör hur det knarrar under Elsas skor samt känner jag hur kylan biter tag i kinderna. Det är som att jag är en med Elsa. Stöld är en roman som greppar tag i sin läsare och släpper inte denne förens berättelsen är slut. Det är varning för sträckläsning.

De korta kapitlen hänger väl samman. Situationer avbryts för att återupptas flera kapitel längre fram. Ann-Helén Laestadius låter läsarens fantasi ta plats. Den får fylla i luckorna, vilket gör att Ann-Helén Laestadius undviker att skriva läsaren på näsan. Skrivsättet kräver att läsaren är fokuserad och inte skummar. Trots boken tjocklek är den förvånansvärt snabbläst. Språket flyter likt en vårflod och bokens stämning får mig att längta till de nordligare delarna av Sverige. Känna snön knarra under mina skor samt njuta av naturen. 

Ann-Helén Laestadius porträtterar samernas svåra situation. De är ett folkslag som fortfarande utsätts för otroligt mycket hat och de rankas högt i självmordsstatistiken. Författaren närmar sig båda dessa tunga ämnen på ett bra vis. Stöld känns autentisk och det är lätt att ta till sig karaktärerna. Boken är en karaktärsdriven. Det är deras utveckling som är det centrala för berättelsen. Ann-Helén Laestadius låter händelser få ta plats. De slarvas inte bort utan gås igenom och karaktärerna pratar om problematiseringen kring incidenterna. Det gör texten levande och att jag blir en del av ett samtal. Skrivsättet gör att jag känner med karaktärerna och deras frustration. Stöld är full av allvar, orättvisor, sorg, men det finns även hopp.     

Jag rekommenderar Stöld till dig som vill läsa en spännande och dramatisk roman som utspelar sig i ett snötäckt vinterlandskap. I en natur som är lika förrädisk som människors förakt mot varandra. Trevlig kväll!  

Betyg: 5 av 5