torsdag 18 oktober 2018

Geni på gränsen till galenskap är receptet på framgång?


Recension av Phantom Thread


För ett tag sedan tog jag mig till den lokala biografen och gick på Bio Kontrast. Filmklubben som visar lite smalare film. Den här gången var det Phantom thread som stod på agendan. Filmen hade premiär förra året och Paul Thomas Anderson står för regin. Han är känd för filmer som The Master, Inherent vice och There will be blood.


Klädmakaren Reynolds Woodcock, Daniel Day-Lewis, är en egen man. Pressen som han utsätter sig själv för är hårdare än den från media. Han är van att göra kreationer till societeten och kungligheter. Hans eleganta klänningar suktas efter och varje kvinna drömmer att en dag få bära en. Alma, Vicky Kripes, en enkel servitris vet att hon inte är en av de kvinnorna. Reynolds flyr stan för lugn och ro på landet. Alma och hans vägar korsas. Reynolds blir förförd av Almas utstrålning och han måste ha henne som modell till hans kreationer. Alma drömmer om något mer. Hon ser kärleken göra entré i deras liv. Ser han den också eller är han helt förblindad av prestationsångesten?

Phantom thread har kritikerrosat, prisats och nominerats till flera olika priser. Lever den upp till allt beröm som den har fått? Nja, skulle jag säga. Den är ganska seg och lite tråkig. Det är en helt ok film, men over the top är den absolut inte. Det är inte en film jag skulle se om. En gång räcker gott och väl. Jag imponeras mest av alla vackra klänningar. Alma och Reynolds bisarra och destruktiva förhållande är jag inte imponerad över. Hur den snälla och ömsinta kvinnan kan vara tillsammans med en narcissistisk och hysterisk man förstår jag inte. Reynolds Woodcock är varken en hjälte eller antihjälte, vilket gör det svårt att sympatisera med honom. Han behandlar de kvinnor som älskar honom som luft. Anpassar de sig inte efter honom och alla hans regler har de inget i hans liv att göra. Till och med sin egna syster pryglar han. Filmen utspelar sig i 50-talets London och kvinnosynen var lite annorlunda då, vilket kan ligga till grund för den norm som spelas upp. Jag kan inte köpa den fullt ut eftersom att han är så pass egen. Alma vet hur man försörjer sig själv och 50-talet är ändå modern tid.

Dessutom har jag svårt att förstå hur Alma kan stanna hos denna manipulativa och misshandlande karl. Daniel Day-Lewis gör en bra tolkning av sin roll och han har själv sagt att detta blir hans sista. Day-Lewis har nått den ringa åldern på 61 år och vill gå i pension. Det är ingen ålder för män i Hollywood, men så har han sagt. Varför vill han att Reynolds Woodcock ska bli hans sista roll?

Vicky Kripes är duktig i sin roll som Alma. Hon gestaltar henne bra och hon är trovärdig. Jag gillar att Alma drivs till vansinne och på något sätt försöker att ta sin hämnd trots att den inte ser ut som man tror att den ska se ut.

Jag rekommenderar Phantom thread till dig som vill se en dramafilm med ett destruktivt förhållande. Där mannen har all makt och alla kvinnor kuvas kring honom. Han ses som en kung/geni. Hantverket är helt ok klass. Det är berättandet som är för segt för min smak. Trevlig kväll!

Betyg: 3 av 5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Nyårslöftet är infriat!

Förra nyår gav jag mig själ ett löfte om att jag skulle försöka sticka en kofta. Efter ett antal försök som resultera i att jag repade upp ...