fredag 30 november 2018

Hur länge kan du balansera på gränsen till nervsammanbrott?


Recension av Tully


Det är fredag idag och det ska så klart firas. Jag brukar bjuda på ett ”Bookface”, men idag får det bli ett ”Movieface” istället. Jag har sett filmen Tully som kom i år. Jason Reitman står för regin och han är känd för filmer som Juno, Young adult och bioaktuella The front runner.


Höggravida Marlo, Charlize Theron, gör allt för att hålla ihop familjen. Hon är en trött supermamma som inte vet när hon sov sist. Hennes son Jonah är speciell. Han klarar inte av förändringar och kräver extremt mycket uppmärksamhet. Marlo kämpar för att klara vardagen. Hennes man spelar tv-spel och ser inte hur hon balanserar på bristningsgränsen till ett nervsammanbrott. När hennes bror anställer en nattsköterska för att hjälpa Marlo med den nyfödda är lyckan gjord? Kan hon släppa kontrollen fast hon är ett konrollfreak? Kan hon lita på Tully som är en ung fri själ med stor självkänsla och gör precis som hon vill?

Det märks att Tully är en Jason Reitman-film. Han porträtterar gärna kvinnor som inte kan leva upp till den fasad som de upprätthåller. De är inte normativa på något vis. Han vill lyfta de vardagliga problemen som till viss del är tabubelagda än idag. Jag gillar att han vågar visa att kvinnor inte kan vara supermammor. Till slut försvinner all energi och det finns ingen annan väg en ner. Manusförfattaren är Diablo Cody. Hon har bland annat skrivit manus till filmer som Juno, Jennifer’s body och Young adult.

Charlize Theron är min favoritskådespelare som ni vet vid det här laget. Hon ger en fin rollpresentation. Hon är trovärdig och hon vet hur hon ska ta sig an sådana roller. Charlize Theron är även producent för filmen. Det indikerar att hon tror på projektet och hon brukar göra ett snävt urval av de filmer som hon är med i.

Hur ser hantverket ut? Filmen har en upplösning som jag inte hade förväntat mig. Jag gillar när jag blir överraskad av en film. Det visar att regissör och manusförfattare har tänkt till. Filmen upplevs som realistisk. Det är som att kliva in i vilken medelsvensson-familj som helst, fast i USA. Problemen är lätta att relatera till, vilket gör det lätt att sympatisera och förstå Marlos frustration.

Jag rekommenderar Tully till dig som vill se en dramakomedi med svärta. Det är en välgjord film med mycket känsla. Trevlig helg!

Betyg: 4 av 5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Nyårslöftet är infriat!

Förra nyår gav jag mig själ ett löfte om att jag skulle försöka sticka en kofta. Efter ett antal försök som resultera i att jag repade upp ...