Recension av Dylan Dog - Mater Morbi
Hör och häpna kvällens blogginlägg kommer handla om en
serieroman. Jag har läst Dylan Dog - Mater Morbi. Roberto Recchioni står för
manus och intrig. Massimo Carnevale är illustratören. Serien kom redan 2014, så
den har några år på nacken.
Dylan Dog blir sjuk och tvingas till att genomgå en rad olika
undersökningar. Han akutopereras och sedan börjar de verkliga problemen. Han
växlar mellan vaket tillstånd och medvetslöshet. Sakta bryts kroppen ner och
han blir svagare och svagare. Detta är inte på grund av Döden utan Mater Morbi.
Ett väsen som till och med Döden själv skyr. Mater Morbi är en förföriska som älskar
tortyr i alla dess slag. Det livnär hennes innersta och hon omger sig med
deformerade husdjur. Hon vägrar att släppa taget om Dylan som fångat hennes
intresse. Dylan å andra sidan har helt andra planer än att vara hennes lilla
leksak.
Dylan Dog - Mater Morbi är en välgjord och snygg serieroman.
Illustrationerna är skrämmande och detaljerade. Det är en enorm känsla i
bilderna och de förmedlas tydligt till läsaren. Manuset är fantasieggande. Det
inbjuder till mer läsning och karaktärerna fångar läsarens intresse.
Mater
Morbi är helt klart den intressantaste karaktären. Hon är inte bara elak utan
har fler sidor som utvecklas under tidens gång. Det är en berättelse med mycket
svärta och djup. Här ställs frågan om aktiv dödshjälp vara eller icke vara. Hur
långt ska en läkare gå för att rädda sin patient? Kan det inte vara bättre att
låta den dö för att skona denne från smärta? Dessa frågor blir på något vis
besvarade. Andra frågeställningar är ensamhet och hur den kan påverka.
Jag rekommenderar Dylan Dog - Mater Morbi till dig som älskar
mörka serieromaner. Förutom att illustrationerna är mörka är även berättelsen
det. Trevlig kväll!
Betyg: 4 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar