Hur många versioner av sig själv kan samexistera?

Recension av Spider-Man: Into to the Spider-Verse

Innan jul hann jag med två stycken filmer och båda i 3D. Ingen av dem med jultema, men det gör inget. Den första jag såg var Aquaman som du kan läsa om här. Den andra filmen jag såg var Spider-Man: Into to the Spider-Verse. Den är regisserad av Bob Persichetti, Peter Ramsey och Rodney Rothman.

Miles Morales är som vilken tonåring som helst. Han älskar Spider-Man och läser alla serietidningar han kan komma över. Hans andra passion i livet är att tagga väggar och skyltar. Hans konstnärsådra pulserar och han gläds över när han får chans att sprida sin konst. Allt förändras när han blir biten av en radioaktiv spindel. Han utvecklar samma förmågor som sin hjälte. Kan han bli lika bra på att bekämpa brott som Spider-Man? Miles värld blir ännu mer komplicerad när han upptäcker att flera olika versioner av Spindelmannen kommer till hans värld från parallella universum. Tillsammans måste de stoppa den onda Doc Ock och skicka hem alla till deras rätta verkligheter. Det blir en kamp mot klockan.

Spider-Man: Into to the Spider-Verse är animation när den är som bäst. Det är klassiska drag i filmen som påminner visuellt om en serietidning. Rutor syns upp i vänstra hörnet för att etablera tid eller plats och ibland är det pratbubblor ovanför karaktärerna. Sedan använder de sig av min favorit: split screen. I bakgrunden ligger en bild eller färg och sedan läggs två till tre stillbilder ovanpå. Sedan fortsätter filmen med rörlig bild. Det är en påminnelse om att Spider-Man är en serietidningskaraktär från början. Detta är en ytterst modern film som flirtar med andra konstformer som serietidningar. Filmen är minst sagt välgjort och hantverket är imponerande.

Manuset är lika genomarbetat. Phil Lord och Rodney Rothman har tillsammans skrivit detta spännande äventyr som flirtar mycket med naturvetenskapen. Här används kvantteorierna för att skapa en spännande berättelse. Karaktärerna glichar när de befinner sig i Miles verklighet. En påminnelse om att de inte hör hemma där. Det jag gillar mest med manuset är att varje gång en ny ”Spider-Man” presenteras börjar berättelsen om i från början och sedan kastas tittaren tillbaka till handlingen. Det blir en snabbgenomgång av karaktärernas bakgrund och sådant som tittaren redan vet berättas inte. Varje ”Spider-Man”-karaktär är en flirt med populärkulturen. Det finns en noirversion, anime, ”modern skild-karaktär”, Looney tunes-karaktär och en kick-ass brud. Filmen är en hyllning till olika genre som haft betydelse inom filmens värld.

Jag rekommenderar detta animerade äventyr till dig som är ett fan av animerat och superhjältar. Det är en bra blandning av spänning, action och komik. Trevlig kväll!

Betyg: 5 av 5