Recension av Unbreakable
Snart är det premiär för den tredje
och avslutande delen i Eastrail 177-trilogin Glass. Jag har sett om
den andra filmen Split som du kan läsa om här. Ikväll ska jag
skriva om den första delen Unbreakable som kom 2000. Den lik de
andra filmerna är skriven och regisserad av M. Night Shyamalan.
David Dunn och Mr Glass är varandras
motpoler. David har aldrig varit sjuk eller brutit ett ben. Mr Glass
är rädd för att gå i trappor. Om han trillar vet han att han
kommer att bryta ett eller flera ben. David är med om en tåglycka
och han är den enda överlevaren. Mr Glass fascineras av Davids
historia och blir övertygad om att han är en superhjälte. David är
inte lika övertygad och försöker att fly undan den mystiska och
sinnessjuka Mr Glass som gör allt för att ta sig in i Dunns liv.
M. Night Shyamalan har skapat en ganska
mörk superhjälteberättelse. Dessutom är det en ”vanlig man”
som är hjälten. Filmen kom för snart 20 år sedan och den håller
verkligen bra kvalité. Jag såg om filmen och den var lika bra den
här gången. Bildmaterialet är mörkt och stämningen påminner om
de nyare Batman-filmerna. Det är mörkt, spännande och ganska
mystiskt. Unbreakable är en film där spänningen och mystiken byggs
upp sakta för att explodera mot slutet.
M. Night Shyamalan har regisserat ett
mindre mästerverk. Hantverket är imponerande och berättelsen lika
så. Den fångar sin tittare och tar med den till en mörk vardag med
vanliga och lite mindre vanliga människor. Här finns ingen galen
superskurk som hotar människornas vardag. Det finns inte heller ett
yttre hot som hotar mänsklighetens fortsatta existens. Det är två
av faktorerna som gör filmen trovärdig och lätt att ta till sig.
Bruce Willis och Samuel L. Jackson är
lysande i sina roller. De har ett fint samspel med varandra. Samuel
L. Jackson är riktigt bra. Han tar sig an Mr Glass och gör honom
både mystisk, skrämmande och lite tragisk på en och samma gång.
Bruce Willis är vi vana att se som tuffa och övermänskliga John
McClane. David Dunn är motsatsen till McClane. Dunn är en osäker
karaktär som sakta, men säkert börjar tro på sig själv. Dessutom
känner han sig mogen att ta sig an sina äktenskapliga problem.
Unbreakble är en karaktärsdriven film och handlingen är sekundär.
Det är ett stildrag som M. Night Shyamalan behållit i Split. Jag
hoppas att Glass är precis likadan.
Jag rekommenderar Unbreakable till dig
som vill se en annorlunda superhjälteberättelse. Trevlig kväll!
Betyg: 4 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar