Recension av Little women
Jag har som tradition att alltid titta
på Little women när det är jul och förra året var inget undantag. Filmen bygger på boken med samma
namn från 1868 som är skriven av Louisa May Alcott. Av en slump
hittade jag en remake på filmen Little women från 1994. Kvällens
filmtips är Little women från 2018 och den är regisserad av Clare
Niederpruem.
Jo är den upproriska som drömmer om
att bli författare. Lugna Beth är nöjd. Vackra och kloka Meg vill
allra helst bilda familj. Egocentriska Amy vill ha allt som alla
andra har plus bli konstnär. Dessa fyra systrar går varandra på
nerverna lika mycket som de älskar varandra. I ett hem där ekonomin
är kärv formas deras vardag till att vara uppfinningsrik. Gamla
kläder återanvänds och hjälpa andra som har det värre är en
självklarhet. För att roa sig bildar systrarna en hemlig klubb där
Jos pjäser kommer till liv. De diskuterar världsfrågor och stöttar
varandra i deras sökande efter deras drömmar. De fyra öden vävs
samman till ett och samman när tragedin drabbar familjen.
Little women är Clare Niederpruems
långfilmsregidebut. Hon har regisserat ett avsnitt av serien The Outpost. För att vara en debutant är det här bra. Clare
Niederpruem har en bra grundberättelse att stå på och det är en
av anledningarna till varför det här går hem. Skådespelarna tar
sig an sina roller bra med tanke på att de inte har många projekt
på sina cv:n. Hantverket får klart godkänt.
Den här versionen är uppdaterad till
dagens mått. Clare Niederpruem har förvaltat grundhistorien väl. I
hennes version är det många tillbakablickar istället för att visa
hur allt gick till i en kronologisk ordning. Ett stildrag som upplevs
som naturligt för filmens dramaturgi.
Jag rekommenderar Little women till dig
som har sett den första filmerna eller läst boken och förälskat
dig i historien, men det här är även en film för dig som vill se ett dram med mycket känsla. Den här versionen är lika mysig som de andra.
Trevlig kväll!
Betyg: 3 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar