Recension av Gräns
För ett par veckor sedan blev det som vanligt ett
biobesök. Äntligen fick jag se Gräns som bygger på John Ajvide
Lindqvists långnovell med samma namn. Mina tankar om den kan du läsa
här. Filmen är regisserad av Ali Abbasi. Han har även regisserat
två kortfilmer och långfilmen Shelley. Manuset är skrivet av Ali
Abbasi, Isabella Eklöf och John Ajvide Lindqvist.
Tina jobbar som tulltjänstekvinna.
Passande nog kan hon lukta sig till människors skuldkänslor, vrede
eller andra känslor som indikerar att personen i fråga är skyldig
till ett brott. En egenskap som gör henne framgångsrik i sitt jobb.
Med ett annorlunda utseende sticker hon ut från mängden. Hon är
van vid folks blickar. Hon känner att hon inte hör hemma, men var
hör hon hemma egentligen?
Jag förstår att filmen belönades med
sex stycken Guldbaggar, bland annat bästa film. Gräns är makalöst
snygg både i färg, klippning, bilberättande och regi. Ali Abbasi
har skapat ett stycke svensk filmhistoria och det är vackert på
alla sätt. Förutom att filmen är snygg är det dessutom en
gripande berättelse. Filmen är trogen novellen och det är ett extra
plus i min bok.
Filmens budskap kan appliceras på vår
vardag på olika sätt. Bland annat handlar den om att inte passa in
rent fysiskt. Hur ser vi på människor som inte är ”norm snygga”?
Det är en film som handlar om utanförskap. Hur gör man när man
befinner sig i ett samhälle som inte accepterar en? Gräns handlar
om hur det är att känna sig oälskad av sin egen familj och hur man
kan hanterar det. Filmen ställer många frågor till sin tittare att
grunna på.
Skådespelet är fint från Eva
Melander som spelar Tina. Trots allt smink och mask lyckas hon få
fram ett minspel som är beundransvärt. Hon använder sin näsa och
överläpp på ett sätt som får henne att liknas vid ett djur.
Hennes sätt att porträttera Tinas osäkerhet i vardagen och var hon
hör hemma är fint. Hon balanserar på en tunn lina. Hennes ångest
och frustration lyser genom duken till sin tittares hjärta. Eero
Milonoff som spelar Vore är imponerande. Han är mer ett djur än
människa. Han är djurisk i sina rörelser och kroppsspråk. Han är
lika skrämmande som han är fascinerande. Både Eva Melander och
Eero Milonoff belönades med varsin Guldbagge, något som de
förtjänar.
Jag rekommenderar Gräns till dig som
vill se ett magiskt och spännande svenskt fantasyäventyr av bästa
kaliber. Det är en film som sätter sig i ditt minne och stannar där
länge. Trevlig kväll!
Betyg: 5 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar