Recension av Instant family
I helgen blev det som vanligt bio och
den här gången blev det feelgood-rullen Instant family med Mark
Wahlberg i huvudrollen. Filmen är regisserad av Sean Anders. Han är
känd för filmer som Daddy's home 1 och 2 samt Horrible bosses 2.
John Morris och Sean Anders har skrivit manuset till kvällens rulle.
Ellie, Rose Byrne, och Pete, Mark
Wahlberg, älskar att renovera nedgångna hus. Deras passion i livet
är att fixa allt som behöver fixas till. När deras hus gått från
råttbo till mysigt hem kliar det i fingrarna och de vill ta sig an
nästa projekt. Vad kan vara bättre än att bli fosterföräldrar?
Båda ser på fosterbarn som renoveringsprojekt och de är klara för
utmaningen, men de vet inte vad de ger sig in på.
Lizzy, Juan och Lita är allt annat än
lätta små ”projekt” som Ellie och Pete kan fixa till. Barnen
utmanar gränserna gång på gång för att se hur lång tid det tar
att knäcka sina nya föräldrar. I bakgrunden kommer barnens mamma
smygande. Hon vill ha tillbaka sina små monster, men är Ellie och
Pete beredda att släppa barnen som blivit en del av deras familj?
Instant family är en feelgood-rulle
utan tvekan. Det är en mysig komedi med en del svärta. Sean Anders
och John Morris har vinklat problematiseringen kring fosterhem på
ett annat sätt än vad vi är vana att se. Det är ingen vanlig
tragisk dramafilm om hur tufft och svårt det är att försöka bli
fosterförälder. Det är inte heller en film som visar trasiga barn
som balanserar mellan liv och död.
Filmen innehåller inte alls lika många
skämt som jag trodde. Dessutom är det inte alls lika många
incidenter som jag hade förväntat mig. Det betyder inte att de inte
finns där för det gör de. Manusförfattarna har lagt fokuset på
två personers resa från att vara barnlösa till att bli
fosterföräldrar och de konsekvenser som det innebär. De visar en
realistisk film med fördomar från både familj och vänner. Hur de
själva hela tiden ifrågasätter om de har tagit rätt beslut. Det
är ett annorlunda koncept och det fungerar. Barnens tragiska barndom
finns med i bakgrunden och de är givetvis skadade av den, men den är
inte i fokus. Fokuset är på här och nu och hur barnen och
föräldrarna ska anpassa sig till varandra och bli en familj.
Mark Wahlberg är rolig och komedi är
hans starka genre. Han levererar skämten bra och har ett kroppsspråk
som passar. Han lyckas förmedla sin frustration på ett trovärdigt
sätt. Rose Byrne är makalöst kul. Hon visar en kvinna med extrem
beslutsångest, men som på något vis ändå tar de stora besluten
och är den ansvarige. Filmen visar upp två ganska klara stereotyper
till föräldrar. De skämmer bort barnen allt vad de kan för att
köpa deras kärlek något som slår bakut. Dessutom blir pappan den
snälla polisen som alla älskar och mamma den onda som alla trotsar.
Det är klara könsroller och det är det klassiska dramat hur en
familj fungerar.
Hantverket är klart godkänt. Det är
ingen film som skriver in sig i historieböckerna på något vis, men
den underhåller sin tittare på ett fint sätt. Filmens budskap är
lycka och det lyckas manusförfattarna förmedla till sin publik.
Filmen är även en hyllning till olika fosterföräldrar. I
eftertexterna kommer det bilder på fosterföräldrar och deras barn.
Det är fint. Det förstärker filmens känsla samt budskap.
Jag rekommenderar Instant family till
dig som vill se en varm film som bjuder både på skratt,
tankeställare och sorg. Trevlig kväll!
Betyg: 3 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar