måndag 26 augusti 2019

Ett kärleksepos med rötterna i Hollywoods glansdagar


Recension av Once upon a time in Hollywood


Äntligen är min favoritregissör tillbaka. Som jag har väntat. Jag pratar så klart om bioaktuella Quentin Tarantino. Det har gått fyra år sedan The hateful eight och likheterna mellan Once upon a time in Hollywood och västerndramat lyser med sin frånvaro. Quentin Tarantion har givetvis skrivit manuset till kvällens blogginlägg och mannen behöver ingen närmare presentation.


Den dalande västernstjärnan Rick Dalton. Leonardo DiCaprio, känner av konkurrensen från yngre stjärnskott. Han gör allt för att hålla sig kvar vid rampljuset som sakta börjar segla ifrån honom. När agenten Marvin Schwarz, Al Pacino, erbjuder honom jobb i Italien är depressionen ett faktum. Dalton vägrar att göra spaghettivästern. Han har inte nått botten ännu, men erbjudandet lockar och han tar det. Samtidigt måste den avdankade stuntmannen Cliff Booth, Brad Pitt, försöka att hitta gig. Den ökände bråkstaken förföljs av ett hemskt rykte och det stoppar honom från att få jobben han suktar efter. En sak är säkert och det är att männen vägrar att släppa hoppet om att ännu en gång få sola sig i rampljuset.

Det syns tydligt att det är en Quentin Tarantino-film. Hans auteuregenskaper lyser igenom. Det grova våldet, den långsamma handlingen och den massiva dialogen är tydliga tecken på att det är en Tarantino-rulle. Allt ifrån vinklar till färgsättning är genomtänkt. Allting får ta den tid som det behöver. Ingenting stressas fram och det märks på filmens längd. 2 timmar och 42 minuter känns knappt som en timme. Det om något säger att det är en bra rulle. Hantverket är med andra ord imponerande.

Många har sagt att Once upon a time in Hollywood är Quentin Tarantions kärleksförklaring till Hollywood och det är bara att hålla med föregående talare. Det blir inte mycket bättre än så här. Med en stjärnspäckad rollista förmedlar Quentin Tarantino ett kärleksbrev till både branschen och publiken. Filmen är helt klart en hyllning till 60-talet stjärnor och det haglar av referenser. Något som kan gå den inte så påläste över huvudet.

Once upon a time in Hollywood är en rulle för dig som vill kika in bakom kulisserna i en av världens mest glamourösa städer, där ytan är det enda som räknas. Ytan må vara det som alla ser, men för den som ser bortom den målar Quentin Tarantion upp en helt annan bild fylld av girighet, politik och desperation. Det är en film som är lika aktuell nu som då. Trevlig kväll!

Betyg: 4 av 5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Nyårslöftet är infriat!

Förra nyår gav jag mig själ ett löfte om att jag skulle försöka sticka en kofta. Efter ett antal försök som resultera i att jag repade upp ...