Snipp snapp snut så var sagan slut

Recension av Tale of tales

Kvällens blogginlägg handlar om filmen Tale of tales som kom 2015. Den är regisserad av Matteo Garrone. Filmen är löst baserad på Giambattista Basiles sagor från 1600-talet. En man som inspirerat bröderna Grimm bland annat. Manusförfattare till filmen är Edoardo Albinati, Ugo Chiti, Matteo Garrone och Massimo Gaudioso.

Film. Detta är en film för dig som gillar att se bisarra sagor få liv. 

Två systrar drömmer om sina forna glansdagar som unga. Med sin vackra sångröst lockar Dora den ytliga kungen. Han som vi ha alla vackra kvinnor i sin säng blir galen av åtrå när Dora vägrar att öppna dörren och visa sig. Han bönar och ber att hon ska värma hans säng. Kan hon stå emot alla hans lovord. Drottningen av Longtrellis önskar sig inget annat än ett barn. Hon är beredd på att offra allt. En man lovar henne ett barn om hon går med på hans villkor. Kungen skickas ut på ett farligt uppdrag som ska ge dem det efterlängtade barnet. En prinsessa drömmer om att få gifta sig och kungen gör allt för att glädja sin dotter. Han lovar bort henne till den man som kan klara hans uppdrag. Ska hon äntligen få gifta sig och få sin drömprins?

Vilken skitfilm! Jag hade låga förväntningar på den, men till och med dom var för höga. Trots att fyra hjärnor låg bakom manusets uppkomst räcker det inte eller är det som man brukar säga för många kockar desto sämre soppa. Hela filmen är som en soppa fylld av småsagor som går in i varandra utan något samband. Några av sagorna hör ihop med varandra, men filmen känns ofärdig. Det saknas mycket i filmen. Filmen klassas som fantasy och skräck. Var skräckbiten faller in vet jag inte. Kanske i den fruktansvärda filmupplevelsen?

Alla karaktärer suktar efter någonting och gör allt för att få det som de önskar allra helst i hela världen. Det finns många irritationsmoment med filmen, men de största är ändå karaktärerna. Det är ett sådant uselt skådespel och dåligt skrivet manus att det är en skam att denna film har fått pengar till att producerats. Några av karaktärerna kan inte lyssna på varandra. Den ena säger det är en hemlighet och att denne inte ska berätta för någon och denne skvallrar direkt och förstår sedan inte konsekvenserna. Det hade varit ok om karaktärerna varit små barn och inte förstått innebörden av att hålla något hemligt, men det är vuxna människor. Det blir löjligt och i och för sig är det mycket i filmen som är löjligt. Den är fylld av klichéer och stereotyper.

Det enda som jag gillade med filmen för utom att den tog slut var att alla sagorna var fylld av svärta och totalt utan hopp. De är brutala och jag förstår bröderna Grimms inspiration av Giambattista Basile.

I skrivande stund ställer jag mig frågan hur GP, SvD och Sydsvenskan kan ge filmen fyra i betyg. Har vi tittat på samma film? Dåligt skådespel, klichékaraktärer och samma sensmoral om och om igen i flera av sagorna. Kanske behöver de recensenterna upprepning för att förstå.

Slutsatsen är se den inte, du kommer ångra dig att du kastade bort tid. Trevlig kväll!

Betyg: 1 av 5