Recension av Den femte kvinnan
Brutala mord-utredningar faller på Kurt Wallanders bord. Liken hittas i tortyrliknande ställningar och hämnd måste vara motivet. Det finns en kyla över tillvägagångssättet, vilket för tankarna till en sociopat. Polisen förbryllas över männen som påträffats. Vad har de gemensamt? Brottsplatserna är unika eftersom det knappt finns några spår efter förövaren. Wallander känner att han jagar en osynlig mördare med ett kraftigt hämndbegär och det finns inga ledtrådar som indikerar var han ska leta.
"Bookface Friday". En brutal nagelbitare i sann nordic
noir-stämning.
Den femte kvinnan är helt klart den bästa boken i Wallander-serien än så länge. Den påminner en hel del om boken Lida på ett sätt. Handlingen cirkulerar kring en person som är besatt av hämnd och dessutom måste hämnden vara brutal. Offret ska känna av den ångest och lidelse som denne i sin tur utsatt någon för. Något som för tankarna till gamla testamentet och dess tand för tand-filosofi.
Den femte kvinnan är en bok där det är lätt som läsare att sympatisera med mördaren. Dennes hämnd skapar på ett sätt rättvisa som lagens långa arm frångått. Männen har undkommit straff på olika sätt och mördaren tar lagen i sina egna händer och går mer eller mindre bananas Det finns andra böcker som är uppbyggda på samma vis till exempel Tracys hämnd och det finns en rad filmer på samma tema.
Dessa fiktiva berättelser får läsaren/tittaren att förstå hur mördaren/förövaren tänker och kanske är det så att vi kan förstå hur denne känner samt tänker. Med andra ord är Den femte kvinnan en bok som får dig att undra vem som egentligen är boven i dramat och fick offren det som det straff som de förtjänade?
Den femte kvinnan är en deckare för dig som älskar nagelbitare med en rå atmosfär. Boken är en bladvändare av finaste kaliber. En “måste bok” för dig som vill läsa en välskriven deckare. En bok som kanske kan passa en höstdag som denna? Trevlig helg!
Betyg: 5 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar