torsdag 2 april 2020

Skämtet som blev en framgångssaga


Recension av Fisherman's friends


I dessa tider kan en riktigt feelgood-rulle pigga upp. Kvällens blogginlägg handlar om ytterligare en film som jag hade förmånen att se under Filmdagarna i Trollhättan förra året. Fisherman's friends är en dramakomedi som kom förra året och den är regisserad av Chris Foggin. Han har bland annat regisserat filmen Kids in love.


Till den lilla fiskebyn kommer ett gäng festande musikproducenter. De inser snart att de inte alls passar in i byn och de märker att deras närvaro stör ordningen. Sjömannen Jim och hans kollegor har för vana att sjunga för invånarna. Med skönsjungande toner tar de sig an den ena sjömanslåten efter den andre. Musikproducenterna skrattar och slår vad om att ingen kommer att köpa detta på skiva. Danny antar vadet. Vadet som började som ett skämt tar en annan utveckling och snart är skämtet verklighet. Den lokala publiken gillar fiskarmännen, men kommer de även att kunna charma den stora publiken i landet?

Fisherman's friends bygger på den sanna historien om fiskarmännen som mot alla odds slog igenom i musikbranschen. När ingen trodde på dem fick de stöd från publiken och en musikproducent som vågade när alla andra fegade ur. Gör sig berättelsen bra på vita duken? Klart att den gör. Det är en tvättäkta feelgood-film. Inte nog med att bildberättandet är vackert, det är även känslan av sammanhållning i filmen. Här får den lilla byn komma fram och den stora staden får stå åt sidan. Det är den vanliga människan som är i fokus. Filmen känns äkta med alla vardagliga problem och frånvaron av alla ytliga samtalsämnen. Klyschorna lyser nästan med sin frånvaro, men stereotyperna finns där och det är främst musikproducenterna som lever upp till den bilden.

Chris Foggin levererar ett fint hantverk. Filmens äkthetskänsla lever kvar trots att det har gått sex månader sedan jag såg filmen. Det är ett fint betyg. Ensemblen gör sitt jobb mer än väl. Jag blev mest förvånad över att James Purefoy, Jim, kan sjunga. Han drar det tunga lasset i och med att han är frontfigur. Hans rolltolkning är en av de bättre jag har sett ifrån honom.

Om du är en person som lätt blir rörd är det nog bra om du har med dig en näsduk. Den fina berättelsen sjunger sig in i hjärtat hos sin tittare och fyller denne med en varm känsla. Trevlig kväll!

Betyg: 4 av 5


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Nyårslöftet är infriat!

Förra nyår gav jag mig själ ett löfte om att jag skulle försöka sticka en kofta. Efter ett antal försök som resultera i att jag repade upp ...