Hur många påfrestningar klarar en människa av?

Recension av Life in a fishbowl

Efter att jag såg det isländskadramat Let me fall, som du kan läsa om här, la jag till en ny regissör till min favoritlista: Baldvin Zophoniasson. Kvällens blogginlägg handlar om hans andra film Life in a fishbowl från 2014. Ett filmtips som passar ypperligt en dag som denna, eftersom att det är fredag. Ni som följt mig ett tag vet att det betyder "Movieface Friday". Kvällens filmtips är ett av det tyngre sorten och en riktigt feelbad-historia med små ljusglimtar. 

Eik är ensamstående mamma och hon sliter för att få ekonomin att gå runt. Livet som förskolepedagog ger inte mycket klirr i kassan. Hon behöver extraknäcka. Det enda jobb som ger snabba och stora pengar är prostitution. Ett yrkesval hon varken stoltserar med eller skryter om. När hon får kontakt med den hemlöse mannen Móri förändras allt.

Life in a fishbowl är allt annat än en peppig film. Det här är en film för dig som är på humör att ta dig an ett tungt drama. Tillsammans med Birgir Örn Steinarsson skriver han manus till en riktig feelbad-historia med andra ord. Med sin regi levererar Baldvin Zophoniasson ett drama som berör sin tittare ända in i hjärtat. Dramat är verklighetstroget och speglar delar av vårt nutida samhälle. Han problematiserar på flera plan. Vad är en god mamma? Hur långt kan du gå för att överleva? Hur djupa kan svackor bli?

Filmen innehåller en uns av ljus när två människor mot alla odds finner varandra mitt i all tragik. Ljuset blir en ledsagande stjärna genom det resterande av filmen och ger tittaren hopp om ett lyckligt slut. Blir det det? Det tänker jag inte avslöja.

Trots all tragik är det en vacker film som förtjänas att se på. Life in a fishbowl är en film som sätter sig på näthinnan och vägrar att förpassas till glömskans gömmor. Trevlig helg!

Betyg: 4 av 5