tisdag 5 februari 2019

Språkkonstnären Lövestam är tillbaka med ett spännande gruvmysterium


Recension av Gruvan


Återigen har jag gett mig i kast med en Sara Lövestam bok. Den här gången blev det Gruvan som är hennes senaste barnbok. Den kom ut förra året och den är precis som hennes förra bok Skarven en spänningsroman. Vill du läsa mina tankar om Skarven kan du göra det här.


Boktips. Kvällens boktips är ett spännande sådant med övernaturliga inslag.
Ellen och hennes familj ska fira sommaren på Utö. Något som Ellen är tveksam till. Hon saknar mamma och är skeptisk till pappas nya flickvän Sofia. Av en händelse hittar Ellen en dagbok skriven av Anton. Hon börjar genast forska i hans öde. Det är inte bara Anton som intresserar Ellen utan även den mytomspunna Utöskräcken. Vem är det och var kommer myten ifrån?

Det märks att Sara Lövestam har erfarenhet som SFI-lärare. Hon lyckas i Gruvan att väva samman en spännande historia med lite undervisning utan att det märks eller att det blir tråkigt. Ett av Sara Lövestams kännetecken är att hennes böcker är karaktärsdrivna. I Gruvan cirkulerar handlingen kring Ellen och Anton. Det är främst Ellens känsloliv som läsaren lär känna samt Anton. Anton är karaktären som utvecklas mest. Han är hemligheten som läsaren vill lista ut och följa.

Sara Lövestam är en språkkonstnär. Hon har ett flyt i språket som är tilltalande och det syns tydligt i Gruvan. Språket är fint och sidorna flyger fram. Boken är en sträckläsningsbok och den passar superbra som högläsningsbok. En annan sak som är tilltalande med berättelsen är att det handlar om en vanlig tjej som tar sig an ett trovärdigt mysterium. Alla karaktärer och berättelsen känns realistiska. Det gör att Gruvan riktar sig till en bred publik. Här finns något för alla, spänning, spöken eller relationer.

Jag rekommenderar Gruvan till dig som vill läsa en välskriven barnbok. Det är en spänningsroman med två olika mysterier som på ett vis hör ihop med varandra. Trevlig kväll!

Betyg: 4 av 5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Nyårslöftet är infriat!

Förra nyår gav jag mig själ ett löfte om att jag skulle försöka sticka en kofta. Efter ett antal försök som resultera i att jag repade upp ...