tisdag 30 juli 2019

En bra illusion kan lura vem som helst


Recension av Spider-Man: Far from home

När nästa Spider-Man film tog sig upp på vita duken var det självklart att ta sig till bion och se den. Filmen är regisserad av Jon Watts och manuset är skrivet av Chris McKenna. Watts har även regisserat Spider-Man: Homecoming och Clown. McKenna är inte ny i gamet med att skriva superhjältefilmmanus. Han har skrivit både Spider-Man: Homecoming och Ant-Man and the Wasp på sin meritlista.


Peter Parker, Tom Holland, vill inget hellre än att åka iväg på klassresa och våga berätta hur han känner för MJ. Nick Fury, Samuel L Jackson, har dock helt andra planer för Parker. Spider-Man behövs för ett uppdrag med gudakaraktär. Guden av vatten intar Venedig med fruktansvärd kraft. Spider-Man försöker att ge guden en match, men gudens krafter är långt mycket kraftigare än spindelnät. Mysterio, Jake Gyllenhaal, gör entré och Parker är inte ensam i kampen. Mystiska Mysterio har mött gudarna förut och då förlorade han kriget mot dom. Ett krig med förödande konsekvenser. Parker har inget annat val än att bli Mysterios partner i kampen mot gudarna innan de förstör hela planeten. Samtidigt måste han hålla sin identitet hemlig för hela klassen, något som är svårt när hela världen tittar på.


Filmen levde inte upp till sin fulla potential. Spider-Man var alldeles för barnslig och töntig. Spider-Man är en omogen och en nördig karaktär, men här drog de för mycket i de trådarna och det blev långtråkigt att se på. Hans osäkerhet återkommer hela tiden och det finns ingen anledning till den när han redan besegrat en massa monster och slagits sida vid sid med Avengers. Dessutom är det lätt att se igenom handlingen. Det är onödiga punsch lines som inte är roliga utan bara spär på den redan tröttsamma stämningen. Jag vill verkligen att det bara ska ta slut.

Vid det här laget borde Marvel ha koll på hur de ska göra för att producera en hit? De har gjort det förut, men vad hände här? Den stora bristen finns i hur karaktärerna utvecklas under filmen. Spider-Man har gjort en stor tillbakagång. Andrew Garfield hade en tuffhet kombinerad med nördighet som var charmig. Han har hittills axlat rollen som Spider-Man bäst i min bok.

Det syns att filmen har kostat pengar. Allt är påkostat, stunts, animation och specialeffekter. Det är en film likt alla andra filmer som Marvel spottar ur sig med ett gediget hantverk i klipprummet. Här möts en vanlig high school film med en superhjälte och vips har vi en superhjältefilm med lite charm? 

Spider-Man: Far from home är något för dig som inte vill se en spännande superhjältefilm utan en mer komisk sådan. Trevlig kväll!

Betyg: 2 av 5

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Nyårslöftet är infriat!

Förra nyår gav jag mig själ ett löfte om att jag skulle försöka sticka en kofta. Efter ett antal försök som resultera i att jag repade upp ...