Recension av Rapsbaggarna
Feelgood är något som lockar just nu.
I år ska jag utmana mig själv och ta tag i böcker som stått ett
tag i min bokhylla. Jag ska ha en hyllvärmarutmaning för mig själv.
Kvällens blogginlägg handlar om en bok som väntat alldeles för
länge på att bli läst. Jag har läst Rapsbaggarna från 2005.
Författare är Karin Brunk-Holmqvist.
Bröderna Henning och Albert bor kvar i
föräldrahemmet. Ett hem som i mångas ögon ses som fattigt, i
deras ögon har de aldrig varit fattiga utan haft allt. En brydd
historia utvecklar sig när ett fenomen upptäcks på rapsfältet.
Bröderna dras in i en historia som sätter griller i huvudet på
hela byn. Hur har fenomenet uppstått och finns det en baktanke med
det hela?
Henning och Albert lever i det
förgångna. Som vanligt cirkulerar handlingen runt ett par
pensionärer som blir inblandade i en surrealistisk situation. Den
här situationen är av utomjordisk karaktär. Det blir komiskt och
hennes sätt att fånga karaktärerna görs med värme. Boken
utspelar sig på Österlen. Det finns en trygghet i att veta att
Karin Brunk-Holmqvist alltid skriver om Österlen. Det är en av
Sveriges vackraste platser och det är kul att få återvända dit
även om det bara är i en bok.
Problemet med Rapsbaggarna är vinkeln.
Det är två historier som körs parallellt och när den ena
historien är klar tar den andre över. De hänger ihop, men
övergången känns inte smidig. Rapsbaggarna är inte alls lika
charmig som hennes andra böcker. Jag tycker denna är nästan lite
tråkig. Karin Brunk-Holmqvist skriver med en värme som gör att det
är lätt att tycka om alla karaktärer. Brödernas kärlek till
vandra är fint illustrerad. De har varandra i vått och torrt.
Rapsbaggarna är en bok för dig som
gillar Karin Brunk-Holmqvists böcker. Den är precis som hennes
andra böcker en riktig feelgood-historia. Trevlig kväll!
Betyg: 2 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar