fredag 18 december 2020

Hur farlig kan en skugga vara?

Recension av Steget efter


Med kvällens blogginlägg slår jag två flugor i en smäll. Dels tar jag mig an min veckoutmaning "Bookface Friday" samt hyllvärmareutmaningen 2020 som närmar sig succé-fasen. Jag är överlycklig att den går så pass bra. Kvällens blogginlägg handlar om ytterligare en bok i Wallander-serien nämligen den sjunde delen. Jag har läst Steget efter som kom 2006 och som vanligt är det Henning Mankell som är författaren.

Boktips. Ett rafflande boktips till dig som 
gillar psykologiska deckare med okända mördare. 
Kurt Wallander känner sig förbryllad inför mordutredningen. Offren har inga kopplingar till varandra. Dessutom har de inga gemensamma faktorer. Ett ungdomsgäng i maskeradklädsel hittas mördade. Ett bröllopspar blir skjutna under en fotografering. Vem mördar alla dessa människor och vilket är motivet?   

Henning Mankell bygger upp en deckargåta där handlingen sakta skrider framåt och mördarens identitet är hemlig. Nöten kring mördarens identitet är svårknäckt och läsaren hålls på halster nästan till slutet. Den rafflande jakten mot slutet är den passage som jag mest sett fram emot. Henning Mankell får alltid till sina slut med jakten som det centrala. Det är spännande, fartfyllt och ibland är Wallander skrämmande nära mördaren utan att veta om det. Boken blir klassar sig som en nagelbitare. 


Den okände mördaren som lurar i skuggorna är ett mysterium både för läsaren samt Kurt Wallander. Ett stildrag som förhöjer stämningen i boken och gör den ännu mer spännande. Detta spel med det psykologiska gör att jag har svårt att lägga ifrån mig boken. Jag naglas fast. Deckargåtan i sig är svårlöst och jag försöker på alla sätt lista ut vad offren har gemensamt och vem mördaren kan vara. En uppgift som är allt annat än lätt. Med sitt sätt att skriva samt språk tar Henning Mankell med sin läsare in i en mordgåta som är brutal, blodig, fasansfull och rent av förjävlig. Mördarens brutalitet och känslokalla sätt att välja ut sina offer på får läsaren att längta efter att Kurt Wallander ska ta fast denne kallblodiga mördare.  


I och med min hyllvärmareutmaninng har jag har hittat en hel del bokpärlor i min bokhylla som jag inte trodde att jag hade. Min nyfunna kärlek till Kurt Wallander-böckerna är ett faktum. Själv är jag ingen deckarfantast, men denna serie är verkligen något för mig. För många år sedan började jag läsa Wallander-serien, men körde fast i Den vita lejoninnan som jag gav bort utan att läsa klart. Där och då slutade jag att läsa böckerna och intalade mig att serien inte var något för mig. Tur att jag har gett mig i kast med denna utmaning och därmed ändrat åsikt samt inställning till Kurt Wallander-serien och deckargenren. 


Wallander-serien är en serie som håller och jag lockas till läsning. Det är nästan så att jag kastar mig in i nästa mordgåta, med ett fåtal undantag. Du som inte har läst Wallander-böckerna har en lång serie att sätta tänderna i. Där varje bok är en ny gåta som inte liknar någon annan i serien. Ett uttalande som kan verka djärvt med tanke på att jag bara har läst del sju av tolv delar. Jag ser med spänning fram emot att läsa de andra böckerna i sviten. 


Steget efter är enligt mig den näst bästa boken i serien än så länge. Den femte kvinnan är bäst och du kan läsa mina tankar om boken här. Trevlig helg!  


Betyg: 4 av 5


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Nyårslöftet är infriat!

Förra nyår gav jag mig själ ett löfte om att jag skulle försöka sticka en kofta. Efter ett antal försök som resultera i att jag repade upp ...