Ett musikaliskt äventyr med klockrena toner från en guldstrupe

Recension av Bohemian Rhapsody

I fredags bar det av till biografen. Jag var laddad inför kvällens film Bohemian Rhapsody som är regisserad av Bryan Singer. Han har även regisserat X-men: apocalypse, Valkyria och Superman returns. Manusförfattare är Anthony McCarten och Peter Morgan. Båda herrarna har ett antal filmer på sina respektive cv:n.

Farrokh Bulsara, Rami Malek, vill ha mer av livet. Att gå till ett hjärndött jobb på flygplatsen är inget han drömmer om. Han älskar att gå ut på pubar och lyssna på musik. En kväll förändras allt när han spontant sjunger upp för bandet som letar efter en ny sångare. Musikerna imponeras av hans röst och Freddie Mercury är född. Med ett skyhögt självförtroende och stora drömmar börjar bandet turnera, men turnerandet är inte nog. De vill ha mer. En demo är lösningen. I inspelningsstudion börjar de experimentera med olika saker för att skapa ljud. En manager ser dem och ”lyckan” är gjord. Nästa anhalt succé och ikonstatus.

Jag växte upp i ett hem där Queen var en del av vardagen. Både mamma och pappa gillar gruppen och det föll sig ganska naturligt att jag skulle börja lyssna på dem. Därför var det ett självklart val att gå och se filmen.

Vad blir betyget då? I mer än två timmar satt jag med gåshud. Det kan inte bli annat än full pott. Jag är imponerad. Rami Maleks rollgestaltning av Freddie Mercury är helt makalös. Han porträtterar honom som en ödmjuk diva som älskade sin familj. Det luktar Oscars-nominering för bästa manliga huvudroll. Blir Rami Malek inte nominerad....ja, då vet jag inte vad som krävs.

Hantverket är supersnyggt. Bildberättandet är förföriskt och jag häpnar över vissa av bildsekvenserna. Det är ett snyggt porträtt av bandet. Manuset är genomarbetat och det är berättat ur bandets synvinkel. Peter Morgans sätt att skriva lyser igenom. Han har skrivit både Rush, The Queen och The last king of Scotland. Han skriver på ett sådant sätt som kan liknas vid ett personporträtt. Det är en närhet i texten som lyser igenom och fångar sin tittare. Musikvalet i filmen är i en fin symbios med texten. Jag sugs in i filmen och blir en av publikhavet. Jag glömde totalt bort att jag satt och såg på en film. Bohemian Rhapsody sitter på näthinnan och jag kan inte släppa den. Den är för alltid en del av mig och det är en film som du måste se innan du dör. Det kommer bli ikonstatus på filmen.

Bohemian Rhapsody är en musikalisk resa med ett av världens mest ikoniska rockband. Det är svårt att leva upp till den legendariska status som Queen har, några få har gjort försök, men låt oss vara ärliga det finns bara en Freddie Mercury. Det som jag imponeras mest med bandet är att de vägrade att stanna i ett fack. De utvecklades för varje skiva och ville gång på gång förnya sig. Har du aldrig förstått dig på Queen har du aldrig lyssnat. De är bandet för alla som inte passar in någonstans. För det var så som de såg på sig själva. De spelade för de utstötta. Lyssnar du noga hör du poesin som gjort dem legendariska. Tack och bock Freddie Mercury för allt. Du är och förblir en av mina husgudar. Jag ska till bion och se om filmen. Ses vi där? Trevlig kväll!

Betyg: 5 av 5